”Det går att övervinna sin rädsla”
Relaterat
Artikelbilder
Blyg från början Min första kontakt med teatern var inte rolig. Jag var oerhört blyg och tyckte inte att jag var något att ha. Men med tiden har jag kommit över min värsta rädsla, även om jag fortfarande kan tycka att det är obehagligt, särskilt om man får dåliga recensioner, säger Claes Månsson.
Fakta
Kort om Claes Månsson Fyller: 60 år den 5 februari. Bor: I Stockholm. Familj: Hustrun Gudrun samt barnen Lisa och Gustav. Karriär i korthet: Gick ut scenskolan 1984. Tillhör Dramatens ensemble sedan 1985 där han bland annat spelat I väntan på Godot, Ett drömspel, Misantropen och Tartuffe. Slog igenom med tv-serien Lorry som började 1989. Har medverkat i flera andra film- och tv-produktioner. Har dubbat flera animerade filmer och gör bland annat rösten till Wallace i Wallace & Gromit. Så firar jag födelsedagen: ”Jag spelar den dagen. På kvällen går vi ut och käkar, jag och min familj.” Bot mot dåligt självförtroende: ”Utsätt dig själv, fast i små steg. Sen kan man kanske ta ett steg tillbaka och begrunda hur det känns. Ungefär så.”
Det var tre år sedan han senast stod på nationalscenen och nu börjar det bli dags igen, säger Claes Månsson.
Under de åren har det också hänt en hel del. Inte minst har teaterchefen bytts ut och Claes säger att han verkligen ser fram emot att arbeta med Marie-Louise Ekman, som han beskriver som inspirerande, kompetent och riktigt rolig.
Less på studierna
I närmare 30 år har Claes arbetat som skådespelare, men egentligen var det mot alla odds att han överhuvudtaget blev det han blev.
Claes berättar att det hela började med att han som håglös och less student på universitetet gick till en studievägledare för att få hjälp med att komma på vad han skulle bli när han blev stor. Efter samtalet blev han skickad till en psykolog som dels hjälpte Claes att nysta upp härvan av alla lösa trådar som ställde till det i hans liv, dels skickade han iväg honom till ett personlighetstest. Resultatet blev att Claes hade en fallenhet för att jobba med barn.
Av en slump fick Claes en praktikplats på en fritidsgård i Bergsjön och trivdes jättebra.
– Jobbet ledde till att jag träffade andra kompisar och det var under den här tiden jag träffade min fru.
Folk skrattade åt mig
En dag förslog någon att de skulle sätta upp en kabaré tillsammans med ungdomarna. Man frågade om Claes ville vara med, men han sade tvärt nej.
– Jag ville verkligen inte. Jag var så enormt blyg och bara tanken på att ställa sig på en scen fick mig att må dåligt.
Men, det saknades en person och Claes blev ombedd att läsa dennes repliker på repetitionerna. När den stora dagen kom saknades personen fortfarande och Claes fick, vare sig han ville eller inte, göra rollen.
– Det var en otrolig känsla. Jag sade mina repliker och folk skrattade åt mig, fast jag förstod inte varför.
Blygheten släppte
En kompis anade att Claes hade talang och tyckte att han borde söka in till scenskolan. Till slut gick Claes med på att träffa en tjej som brukade hjälpa elever med sina antagningsprov till scenskolan.
– Vi träffades varje lördag och jag fick göra Fröken Julie. Hon peppade mig och sade att hon tyckte att jag var bra, fast då trodde jag att hon sa så till alla.
Med tiden släppte den värsta blygheten. Till slut kände han att det faktiskt var riktigt roligt att stå inför en publik och sökte. Först en gång, sen en gång till, och så på tredje gången kom han in.
- Det finns saker inom en som man kanske inte vet om. Det går att övervinna sin värsta rädsla.
