Pia Sundhage har spelat 146 landskamper och gjort 71 mål i det svenska damlandslaget. Hon har vunnit VM-brons, EM-guld, två EM-silver och EM-brons. Som tränare för USA:s damlandslag har hon lyckats med fotbollsvärldens tuffaste landslagsuppdrag i och med OS-segern 2008.

Ska man ta henne på orden, som kommer med en viss fördröjning från ett regnigt Manhattan Beach utanför Los Angeles, kom passionen för fotbollen tidigt in i hennes liv.

– Jag har alltid spelat fotboll och kommer inte ihåg första gången. Men det måste ha varit kärlek från första ögonkastet.

Namnbyte till Pelle

Det började definitivt inte med att någon av hennes fem syskon, två bröder och tre systrar, drog in henne. Varken de eller föräldrarna var särskilt fotbollsintresserade. Däremot grannarna i västgötska Marbäck – alla förstås killar.

– På den tiden var det bara killar som spelade fotboll, så det var långt ifrån självklart för mig att spela. Jag kände mig som den enda tjej i världen som spelade fotboll.

Men passionen för fotbollen riskerade att ta tvärstopp i sexårsåldern. Om Marbäcks IF hade följt rådande regler till punkt och pricka hade hon inte kunnat spela i knattelaget. Tjejer fick inte spela, inga undantag, inte ens för Pia Sundhage. Det blev en annan lösning:

– För att kunna spela fick jag heta Pelle i två år.

Förstärka det goda

Passionen för fotbollen brinner än, annars hade hon inte orkat med den krävande rollen som förbundskapten för det OS-vinnande amerikanska damlandslaget. Receptet bakom tränarframgångarna, det som har gjort henne världsbäst, kan sammanfattas med 7-1. För varje negativ feedback hon ger spelarna ges sju positiva.

– Dels känns det bra för spelarna att höra något positivt, dels är det viktigt att förstärka det goda, eftersom jag vill att de ska göra det igen. Sedan ska man själv brinna för det man gör och tycka att det är kul.

Med ett skratt bekräftar hon att fotbollen är den enda sport hon är bra på. Det är spelets komplexitet och samspelet mellan lag och individ som gör att hon aldrig kommer att tröttna.

– Av mina föräldrar och syskon har jag blivit uppfostrad och fått mina värderingar, som solidaritet. Av fotbollen har jag lärt mig laganda och teamwork. När jag ska dö ska det vara nära en fotbollsplan, så klart, säger Pia Sundhage.