Lättast att minnas är det som är längst tillbaka i tiden; födelsen och uppväxten i nordligaste Norrland, Kalvträsk respektive Råneå. Han berättar om syskonskaran bestående av sex bröder – Lars, Erik, Gunnar, Staffan, Bert och Kjell.

– Men när Bert föddes, nummer fem, så orkade inte mor mer.

Mamma Hedvig dog när Lars var 7 år.

Fick du ta på dig storebrorsrollen då?

– Ja, det är klart att man ville vara störst och försöka sköta om allt . . .

Pappa Engelbert gifte snart om sig med en yngre kvinna – Hilja Kallioniemi-Byström som föddes den 18 april 1908 i Matojärvi. Hon har uppmärksammats för att hon var den första kvinnliga författarinnan i Tornedalen.

Ännu en bror föddes, Kjell.

Lars Byström lärde sig också tidigt finska. Studerade det två år i Lund. Det fick han lov med bostadsorten så nära finska gränsen. Språkkunskaperna har han också haft nytta av som präst, inte minst som kyrkoherde i Torshälla där många invånare har finskt påbrå.

Över huvud taget är han mycket språkbegåvad.

Trivdes nu i Norrland?
– Ja. Det var raka spåret där uppe. Det var mycket fjäll och snö. Jag tyckte om det. Åkte ofta upp på högsta berget. Man kunde se ner mot Norge och mot Finland. Alla pojkar och flickor åkte skidor till kompisar, till någon flicka man blivit förälskad i eller vart man nu än skulle.

I Råneå gick Lars Byström sina första sex år i skolan och sedan blev det fyra år till.

– Sen bestämde far – och jag ville det också – att jag skulle studera i Uppsala. Där var jag mellan 17 och 21 år. Det var spännande.

Den blivande 85-åringen var även på Karlberg i Stockholm, blev fänrik och berättar lösryckta minnen från andra världskriget.

– Jag var i Polen vid ryska gränsen och även vid tyska gränsen.

När prästvigdes du?

– Jag var 27-28 år någonting. Var en kort tid i Pajala. Skuttade runt lite där uppe. Nu känns huvudet lite vitt och brett igen, jag minns inte riktigt . . .