Rebecka Hagman, med föräldrahemmet kvar i Kjula, var på väg att bränna ut sig på jobbet. När hon och maken flyttade till ny lägenhet fick de en gigantisk balkong på köpet.
– Jag gick igång helhjärtat på att förvandla balkongen till en skön oas, och fann riktigt fin ro bland blommor och grönsaker. Jag varvade verkligen ner när jag pysslade med plantorna och odlade i hinkar och allt jag kom över.
Så fick familjen tillökning och under alla promenader med barnvagnen upptäckte Rebecka vilket intressant område de bor i.
– På ena sidan vägen är det flerfamiljshus och på den andra flådiga villor. När jag traskade runt såg jag hur mycket mark det fanns bland villorna som inte verkade användas till något. Jag funderade på att knacka på hos en villaägare och fråga om jag fick hyra in mig på ett hörn.
Hon noterade samtidigt att det är hiskeliga köer till Stockholms kolonilotter, upp till 20 år kan man få vänta på en liten plätt mark.
– Jag insåg att det fanns väldigt många fler än jag som letade efter odlingsytor, och samtidigt villaägare som kanske varken orkade, kunde eller ville odla i sin trädgård. Och med tanke på det nuvarande enorma intresset och engagemanget i samhället kring hållbarhet, närodlat, giftfritt och klimatfrågan borde det gå att hitta en lösning som ligger i tiden. För ett mer effektivt nyttjande av resurser, och för trevliga möten mellan grannar som annars inte skulle lära känna varandra.
Rebecka började skissa på en idé, presenterade den på Fruängens Facebookgrupp, och la lappar i villaområdets brevlådor.
Hon fick glada tillrop direkt. Och när lokaltidningen snappade upp Rebeckas idé och skrev om den sa det bara pang.
– Marknadsundersökningen var snabbt avklarad, skrattar hon. Det var bara att köra på och testa om idén höll.
Lite förvånande – men kul – tycker hon det var att villaägarna var i klar majoritet att höra av sig.
Under sommaren är tre testpar igång och det har blivit tre helt olika typer av samarbeten. Men tydlig kommunikation, öppenhet och klara spelregler är a och o för ett bra trädgårdssamarbete, det är deltagarna eniga om.
– Jag har tagit fram ett kontrakt parterna får skriva på innan de kör igång. Det är ju inte bara att släpa in främmande människor i trädgården och låta dem gå loss med spadar och pallkragar. Vem står för kostnaden? Vem får skörden? Får man låna toaletten? Det är bra att man har klarat ut alla praktiska frågor i förväg.
Rebecka har utvecklat en hemsida, söker samarbetspartners och hon har planer på hur Co-Grow kan utvecklas till att arrangera utbildningar, studiebesök, fröbytarkalas och andra evenemang för sina medlemmar. Hon jobbar på att ta fram en digital lösning så att hon själv slipper matcha deltagarna manuellt, och hon ser framför sig hur Co-Grow långsiktigt skulle kunna utvecklas till ett Airbnb för folk med trädgårdslängtan. I hela världen.
– Tänk dig hur stort det kunde bli i London eller New York. Jag tänker åtminstone att tjänsten har potential att utvecklas vidare till svenska stora och medelstora städer.
Men projektet får växa till sig i lagom takt. Något annat kräver mer resurser och tid än vad som finns just nu. I höst börjar Rebecka på nytt jobb och när sommarens samarbeten är utvärderade börjar hon så smått att förbereda inför nästa odlingssäsong. Men på lite sikt vill hon ha ett team att jobba med, och hon tänker att om fem, tio år kanske Co-Grow är hennes huvudsakliga sysselsättning. För hon tror stenhårt på sin idé.
– Genom samodling skapar vi nya kontaktytor för olika grupper av människor. Odlingsintresset är till exempel ofta stort bland våra nysvenskar. Så vid sidan av grönsaker och blommor odlar du nya vänner i trädgården, och växer som människa, säger Rebecka Nyman.
– I dagens hårda samhällsklimat behöver vi tillfällen att mötas. Jag tror att Co-Grow kan vara med och skapa ett bättre samhälle.