Den femte och avgörande semifinalen är över.
På golvet i Partillebohallen pågår ett kramkalas.
Mitt i röda havet finns guifarna och de bara ler.

– Jag har inga ord. Det här är så sjukt skönt, säger Robin Andersson och visar upp en sprucken läpp.

Värt lite blod
Den fick han mot slutet men lite blod var finalplatsen garanterat värd.

– Hade någon sagt att vi skulle till final för ett år sen hade jag bara garvat. Nu är vi där och ska gå hela vägen, säger Robin.

Samma sak hörs från Mattias Zachrisson och Tholin. Den förstnämnde gjorde på nytt en kanonmatch och fick revansch för det röda kortet senast.

– Det här var bättre. När publiken skrek att ”vi älskar Zacke” värmde det verkligen, säger 18-åringen som fick ta emot en del glåpord från Sävehofs klack.

På hemmaplan
Men den här gången tystade han effektivt hemmafansen genom att smälla in sex mål.

– Jag missade lite i början men sen fick jag hål på Forsberg (Sävehofs målvakt Thomas), säger Zacke.

Matchens slutpunkt satte annars Tholin. Med bara sekunder kvar fick Guif frikast. Efter en läcker kombination hittade bollen in till Tholin på linjen.

– Jag hann fokusera länge på var jag skulle sätta den.

Vad säger du om stödet på läktarna?
– Så läckert. Vi spelade som på hemmaplan, säger Tholin och skrattar samtidigt som han rusar till sina lagkompisar för att sjunga med fansen som aldrig vill lämna hallen.