Att det dessutom är en medveten satsning har man deklarerat tidigare. Det finns inte ekonomi för att värva etablerade spelare, det är betydligt billigare att långsiktigt skapa en fast grund med starkt lokal prägel. Bygget påbörjades för två säsonger sedan och har med facit i hand blivit en formidabel succé.

Därför blir det samma visa även i fort­sättningen trots att klubben nu får massor av extraintäkter.

– Ett tidigare stort handbollsintresse i Eskilstuna har blivit ännu mycket större tack vare att vår strategi har lyckats. Att nästan alla killarna bor i stan bidrar starkt till Guifs popularitet och den visar sig på alla nivåer. Exempelvis är sponsorerna mycket mer positiva tack vare den djupa loka­la förankringen.

– Sedan blir det också lättare för ledarna att skapa en homogen grupp. Relativt jämnåriga spelare (bortsett från åldermannen Jimmy Jansson) är bara ett extra plus.

Framtiden är också ljus och tack vare Eskils avancemang till Allsvenskan blir det ännu bättre handboll i Eskilstuna som båda föreningarna har glädje av.

Fortsätter i samma anda

Guif tänker alltså fortsätta i samma anda när konceptet visat sig hålla.

Klubben ämnar parallellt med satsningen på sitt herrlag också öka möjligheterna för det allt bättre damlaget. Därför kommer alla extrainkomster väl till pass.

Men allra först är det fullt fokus på lördagens Globenfest.

– Guld skulle vara en otrolig bonus, säger Järleskog som dock knappast deppar ihjäl sig om det ”bara” blir sil­ver. Detta efter en makalös säsong med ett otal ”bragder”.

I just HK Eskil startade två av de Eskilstunalirare som blivit guifare först den här säsongen, Tobias Aren och Alexander Karlsson.

– Det blev Eskil för att fotbollskom­pisarna i Triangeln började där, förklarar ”Alex”. Eftersom vi hade ett väldigt bra ungdomslag fanns det ingen anledning att byta förrän det blev aktuellt med Guifs A-trupp.

– Men att vi är så många från stan i laget nu har nog inte så stor betydel­se, jag tänker faktiskt inte ett dugg på var alla kommer ifrån. Det viktigas­te är den laganda som skapas och den har mer med personkemin att göra. De flesta kände jag ändå sedan tidiga­re även om man oftast varit motståndare.

Att Tobias Aren hamnade i Eskil och inte i Guifs pojklag då han lekte sig igång för 13 år sedan hängde samman med att hans pappa kände tränaren för 96-laget.

Så småningom blev det tre säsonger i Sävehof innan 20-åringen återvände till Eskilstuna i höstas.

– Hur kul som helst, nu märks handbollsfebern. Att vi är så många från just Eskilstuna är en klar fördel, inte minst sett ur publikens synvinkel. Många känner ju igen ”gatupojkarna” tack vare olika former av relation och jag tycker att stämningen i laget också påverkas positivt.

Fotnot: Av de 19 spelarna i A-truppen är det endast Jimmy Jansson (Tyresö), Mattias Zachrisson (Irsta) Tomas Tverin (Hammarö) samt Herdeiro Lucau och Rasmus Båverud (båda Skånela) som saknar rötter i Sméstan.

Men de har å andra sidan numera skapat en stark anknytning.