– Jag kunde lyfta 100-150 kilo med enbart ryggen men klarade inte av att bära hem matkassarna från affären. Då insåg jag att något var fel, säger den nu smärtfria Magnus Lindberg.
Han har varit fysisk aktiv i hela sitt liv. I och med arbetet som byggnadsarbetare rörde han sig dagarna i ända, han spelade innebandy och fotboll som yngre och tränade sju dagar i veckan på gym när innebandy- och fotbollsskorna lades på hyllan. Han kände sig stark, riktigt stark, när han utförde repetition efter repetition av benböj, marklyft och bänkpress. Men tillslut tog det stopp, kroppen sade ifrån.
– Jag hade konstant ont i ryggen och kunde inte ens springa 2.5 kilometer utan att jag fick ont i knäna eller någon annanstans. Efter att ha haft ont i många år förstod jag till slut att om jag inte blev av med smärtan skulle jag inte kunna fortsätta på mitt jobb. Jag började leta efter någon som kunde hjälpa mig.
Men letandet efter hjälp blev inte bara en dyr historia utan även en historia utan resultat. Då beslutade han sig för att ta tag i saken i sina egna händer.
3D-träning blev lösningen och nu, ungefär fem år senare, är han fri från smärta och vaknar varje morgon med ett leende på läpparna endast för att han kan kliva ur sängen.
3D står för tredimensionellt, att kroppen rör sig 360 grader i tre olika plan, sagittalplanet (framåt och bakåt), frontalplanet (sidled) och transversalplanet (rotationer).
– I traditionell fysträning, framför allt styrketräning, tränar de flesta träningspass i sagittalplanet genom till exempel utfallssteg framåt och bakåt eller knäböj. Eller i frontalplanet genom till exempel utfall i sidled eller hantellyft åt sidan. Övningarna är tyvärr ofta isolerade med relativt fasta fotpositioner och det utmanar inte kroppen fullt så mycket, precis det jag själv var med om, säger han.
Det kan låta komplicerat med alla dessa plan men egentligen är det precis så kroppens egna rörelsemönster ser ut. Tänk på den rörelse som en fotbollsspelare gör när den skjuter iväg bollen, kroppen rör sig då både framåt och åt sidan samtidigt som den roterar. Att kroppen måste vara stark genom alla dessa lägen låter därför som en självklarhet.
– 3D-träning börjar komma mer och mer både bland elitidrottare och vanliga motionärer. Det är så lätt att gå till ett gym och sätta sig i maskiner som isolerar en muskelgrupp och som endast går fram och tillbaka. Gym stjälper mer än det hjälper. Jag tror att folk gör sig mer illa på gym än vad det faktiskt hjälper dem.
En konventionell tanke, som det kan ligga något bakom.
Men hur gör man då när man ska träna dessa tre plan samtidigt? Magnus Lindberg använder sig av en specialdesignad matta som är tillverkad just för 3D-träning.
På mattan finns nio olika siffror som alla märker ut olika positioner att placera händer, fötter, knän eller vilken kroppsdel du nu väljer på. Sedan gäller det att vara kreativ och testa positioner du vanligtvis inte brukar röra dig i.
Numera är Magnus inte lika stor i kroppshyddan som under tiden då han gymmade som mest, men han är ändå starkare och framförallt rörligare.
– Jag har inte ont någonstans i dag, nu har jag de kunskaper jag behöver för att veta vad min kropp försöker säga mig. Nu kan jag springa fyra mil i terräng, rätt bra med tanke på att jag knappt kunde springa alls förut.
En stor fördel med 3D-träning är att alla kan utföra övningarna. Det behövs inga vikter, även om man kan lägga på det allt eftersom man utvecklas, och alla jobbar utifrån sin egen kropp. Grundtanken är att båda sidor av kroppen ska vara jämlika att musklerna ska bli längre, inte kortare som till exempel bicepscurl resulterar i. Med längre muskler kommer en mer tålig och starkare kropp.
– I framtiden kommer träningen mer skjutas över till funktionell träning. Gymmen kommer att bli allt mer funktionella, för det är sådan träning som gör att folk inte gör sig illa.