Hade det inte flödat så mycket knarkpengar skulle mordoffer nedskjutna av gangsters vara sällsyntheter.
Låtskrivaren och artisten Nils Einár Grönberg blev bara 19. Han hade talang och framgång som rappare, och hade tjänat för den åldern avsevärda pengar. Han kunde flytta in i Hammarby Sjöstad, en utbuktning på dyra, fina Söder i Stockholm.
Han kom från en omgivning där det var skolk, brott och knark. Det hördes i hans texter, och han hade egen erfarenhet av LVU-hem sett från insidan.
I kretsarna kring gangsterrappen, där knark och kriminalitet förekommer, blev han brottsoffer. Först kidnappad och bestulen. Nu mördad.
Vad som kommer fram i mordutredningen och kan ligga bakom just det här mordet vet jag, som de flesta, inte ett dugg om.
Men jag hittade, efter letande i Aftonbladets arkiv, något Einár sade för ett år sedan, i en studio hos Sebastian Stakset, en artist som hävt sig upp ur knarkmiljön och gör sitt för att hjälpa andra.
Einár fick frågan. Vad skulle han säga till en kille i sjuan i grundskolan som hade honom som idol, och var på väg att för första gången röka cannabis (en ”spliff”)?
Einár svarade: ”För det första, släng den där spliffen. Drogerna käkar upp en alltså. Det får dig att inte vakna till skolan, det får dig att inte plugga till skolan.”
”Skolgången är viktig”, och ”skippa droger”. Det var budskapet. Hur han själv vid andra tillfällen levt efter det kan jag inte veta. Men det där han sade hos Sebastian Stakset var det bästa och viktigaste råd någon kan få i det här ämnet. Och med ”någon” menas inte bara unga pojkar som kan hamna snett, utan också äldre pojkar som ser mordnyheter som tillfällen att skruva upp tonläget igen, och säga ”terroristlagar”.
Ska det gå åt rätt håll även i de mer utsatta miljöerna krävs att många vänder sig bort från knarket, inte använder det, inte romantiserar det, inte urskuldar det.
Men, och det är viktigt. Det är bara en sida av saken. Fler finns. En är att de som fastnat i beroende, och behöver och vill bryta det, också måste kunna få hjälp att ta sig loss. Missbrukarvård är nedvärderad på flera håll. Den planerade stora nedskärningen i Eskilstuna är ett belysande exempel. Psykiatrin, där många narkotikaskador hamnar, är nedtyngd och får föga stöd i vårddebatterna för att kunna hantera cannabispsykoser och andra knarkskador.
En sida till av saken. Pengarna som langarligorna lever av kommer från många håll, och inte främst från stadsdelar där inkomsterna är lägre, språken många och rädslan för skottlossning mest befogad. Nyss hade flotta banken Avanza knarkgömma i huvudkontoret, ditlagd av anställda.
Den uppsåtliga begreppsförblindelsen med ”terrorlagar” får funktionen att lägga dimmor runt två obekväma sanningar. Den ena är att alla som köper knark är delaktiga i skulden för misären och skjutandet.
Den andra är att morden inte är den större, utan tvärtom en ganska liten del av det lidande och de sociala och medicinska skador som följer med olika slags rusgifter.