Under måndagen (14/9) hölls ett virtuellt toppmöte mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel, EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Europeiska rådets ordförande Charles Michel, och Kinas president Xi Jinping. På dagordningen stod det investeringsavtal EU förhandlat om med Kina sedan 2013. Mötet avslutades med löften om att öka tempot i överläggningarna för att ro avtalet i land innan årets slut.
Handel och investeringar EU och Kina emellan kan generera välbehövligt välstånd för både européer och kineser. Idag handlar parterna med varandra för över 1,5 miljarder euro om dagen. Kinas växande marknad och ekonomiska utveckling innebär betydande affärstillfällen för europeiska företag, detsamma gäller kinesiska företag som verkar inom EU.
Men Kinas marknad är mycket mindre öppen än den europeiska, flera sektorer är begränsade och förbjudna för utländska företag och investeringar. Inte heller konkurrerar utländska företag i Kina på lika villkor som de kinesiska, som har landets regering i ryggen, med bland annat massiva statsstöd.
Europeiska företag måste enligt kinesisk lag ingå samarbeten med kinesiska företag för att få verka på den kinesiska marknaden. De måste också dela med sig av information och teknik till samma företag och Kinas myndigheter.
Med investeringsavtalet hoppas man i EU kunna förhandla bort dessa orättvisa villkor – eller i varje fall att de jämnas ut. Det finns goda skäl att ytterligare skärpa EU:s statsstödsregler. Att kunna stoppa företag som är rejält subventionerade av diktaturen från att verka på EU:s marknad kan vara en klok väg att gå.
Kinas intressen i Europa är också en säkerhetsrisk. Flera europeiska säkerhetstjänster konstaterar att Kinas underrättelsetjänster spionerar på flera EU-medlemmar. I svenska säkerhetspolisens årsbok konstateras bland annat att Kina är en av omkring 15 stater som spionerar i Sverige.
Det sker också uppköp av företag med kopplingar till säkerhetspolitiskt känslig infrastruktur. Sverige är ett av de länder i Europa där Kina har köpt flest bolag.
Kinesiska bolags investeringar återfinns också i andra europeiska länder. Enligt nättidningen Politico (14/9) är Storbritannien, Tyskland och Italien de tre största europeiska mottagarna av kinesiska direktinvesteringar mellan 2000 och 2019. I relation till BNP utmärker sig också Portugal, Finland och Malta.
Även om investeringstempot från Kina i Europa minskat de senaste tre åren finns risken att sådana uppköp kan användas för att få tillgång till teknologi. Men också för påtryckningar för att få länder att dämpa eller avbryta kritik av åsiktsförtryck och övergrepp i Kina.
I oktober börjar en ny EU-förordning gälla om hur medlemsländer kan granska och stoppa utländska uppköp av säkerhetspolitiskt känsliga företag och anläggningar. Processen ska vara transparent och inte diskriminerande mot enskilda länder. Sådana mekanismer kan göra stor nytta, men det är också viktigt att företag bättrar på sin kunskap om auktoritära regimers intressen i EU och avstår att ingå avtal med utländska aktörer som kan utgöra ett hot mot det egna landet.
Kinas diplomater har de senaste åren gått hårt åt journalister, politiker och andra opinionsbildare världen över. Bland annat kommunistregimens Londonbaserade ambassadör, Liu Xiaoming, men också Kinas ambassadör, Gui Congyou, i Stockholm, har utmärkt sig för en konfrontativ och aggressiv taktik med arrogant och demokratifientligt språkbruk. Ofta riktas detta mot granskningar eller uttalanden om Kinas förehavanden. Syftet är att tysta och trötta ut opposition och kritiker.
Frågor som regimen i Peking finner känsliga är bland annat situationen för oliktänkande i landet, eller den nya drakoniska "säkerhetslagen" i Hong Kong. Också ställningstaganden för Tibet och Taiwan upprör Xi Jinping och hans anhängare.
Rapporterna om interneringen av minst en miljon av den muslimska minoritetsbefolkningen i Xinjiang har duggat tätt, och uppskattas inte av Kinas ledning. Fängslandet av den svenska bokförläggaren Gui Minhai är också en allvarlig överträdelse som måste granskas mycket kritiskt av fria medier, även om det leder till eventuella försämrade relationer med Kina.
Dessa människorättsbrott behöver också tas upp på politisk nivå. EU får inte undergräva sin demokratiska och humanitära auktoritet. Men för att kritik mot Kinas brott ska ha tyngd behöver EU-blockets länder göra gemensam sak. Med ett USA som under Trump lämnat eller undergrävt internationella avtal behöver EU öka ambitionerna att vara en demokratisk motpol till förtryckare, i Kina och på andra håll.
