Varför Àr Àldreomsorg kommunalt ansvar?
FrÄgan kan stÀllas pÄ annat sÀtt: Skulle det bli bÀttre om chefer, ekonomiavdelningar och politiskt ansvariga fanns lÄngt bort frÄn de Àldre, deras anhöriga och lokal vÄrdpersonal?
En kvalitetskontroll av Àldreomsorgen som inte ska underskattas Àr just att den Àr lokalt styrd. De som har ansvaret stÄr till svars inför lokala vÀljare i kommunala val. VÀljarna Àr till stor del de Àldres nÀra anhöriga, vÀnner och grannar.
En stor verksamhet kan aldrig gÄ helt fri frÄn personal- eller kvalitetsproblem. Men de Àldre i en kommun Àr en stor del av befolkningen, och tillhör alla samhÀllsklasser och geografiska omrÄden. De Àr ingen liten, utsatt grupp som mÄnga gÀrna blundar för. Verksamheten kan inte försummas eller misskötas allvarligt utan att lokala vÀljare mÀrker det och reagerar.
Inte bara under en pandemi, utan Àven pÄ mÄnga andra sÀtt, Àr samtidigt lokal Àldreomsorg beroende av samverkan med sjukvÄrden och stöd frÄn utbildningsvÀsendet samt statliga utjÀmningssystem och myndigheter.
En del stödfunktioner behöver organiseras pÄ region- och riksnivÄ eller med centrala avtal och riktlinjer. Dit hör förberedd krisorganisation och beredskapslager för krig, epidemier och andra svÄrare nödlÀgen. Dit hör ocksÄ krislÀgesavtal mellan arbetsmarknadsparterna för vÄrdpersonalens tjÀnstgöringsplikt och lönetillÀgg i allvarliga nödlÀgen samt liknande avtal eller föreskrifter om att privata vÄrdbolag i sÄdana lÀgen mÄste stÀlla upp eller slÀppa frÄn sig personal.
BÄda slagen av avtal verkar ha varit pÄ plats, men bara delvis behövt anvÀndas formellt. Yrkesetiken i vÄrdyrkena Àr stark, personal har slutit upp och bytt arbetsuppgifter till infektions- och intensivvÄrdskliniker.
VÀrre var det med sÄvÀl förberedd bemanning av smittspÄrningsorganisation som större lager av skyddsutrustning för lÀgen med stor och farlig smittspridning. Inget av detta kan kommunerna lastas för.
Innan man lÀgger skuld pÄ kommuner och deras anstÀllda bör man ocksÄ tÀnka pÄ att ett nytt virus med den smittsamhet och farlighet det nu Àr frÄga om ofrÄnkomligen gör ÀldrevÄrd mycket utsatt, oavsett driftform eller huvudman. Till sÀrskilda boenden flyttar Àldre dÄ de Àr mycket brÀckliga och ofta multisjuka.
Det Àr stÀndig personalkrÀvande omvÄrdnad, och personal mÄste röra sig mellan hem och arbetsplats och mellan olika vÄrdtagare. NÀr corona spreds fort ute i samhÀllet var risken mycket stor för smitta, sÀrskilt nÀr det först fanns blottor vad gÀller skyddsklÀder och skÀrpta hygienkrav. Att följderna blivit lindrigare ifall Àldreboendena varit regionÀgda eller rentav statliga Àr mycket osannolikt. Inte heller verkar det vara skillnad mellan kommunal och icke-kommunal drift.
ĂndĂ„ pĂ„stĂ„s kommunalt ansvar, och graden av kommunal sjukvĂ„rdskompetens, vara en viktig förklaring till hur Ă€ldrevĂ„rden drabbats. Det finns dessutom en debattlinje om att regionernas hela sjukvĂ„rd skulle förstatligas. Detta Ă€r inget trovĂ€rdigt hinder mot att epidemier drabbar Ă€ldreboenden.
Men centraliseringens vindar blÄser ofta starkt i politiken. Fast det Àr lite vÀl lÀttvindigt att försöka intala personal och fackförbund att irritationen över besparingar, personalavdelningar och ekonomer skulle kunna elimineras om budgetansvaret centraliserades, kanske Ànda bort till Stockholm.
Att kommunerna fick ansvar för hela Ă€ldreomsorgen berodde pĂ„ den ledsamma erfarenheten av den tidigare ordningen med landstingsdrivna lĂ„ngvĂ„rdssjukhus â och lĂ„ngvarigt kvarboende Ă€ven pĂ„ akutsjukhus för Ă€ldre patienter som inte lĂ€ngre behövde sjukhusvĂ„rd.
Ăverflyttningen till samlat kommunalt ansvar, som ska fĂ„ stöd av landstingslĂ€kare, beslutades för drygt 30 Ă„r sedan i samverkan mellan socialdemokrater och liberaler. Det var en av de större förĂ€ndringar som gjorts i offentlig sektor och blev startskottet för en mycket stor kvalitetshöjning, dĂ€r trista flerbĂ€ddsbostĂ€der pĂ„ lĂ„ngvĂ„rd har ersatts av boendemiljöer med lĂ„ngt bĂ€ttre standard.
Att den reformen anklagas för att ha orsakat en sÄrbarhet vid epidemier Àr inte rimligt. DÀremot har balansen i sjukvÄrden lÀnge förblivit sned, mellan sjukhus och primÀrvÄrd, som finns nÀrmast patienten och behöver stötta kommunernas medicinskt ansvariga sjuksköterskorna inom ÀldrevÄrden. Det som behövs Àr en stÀrkt primÀrvÄrd med fastlÀkare som har nÀra kontakt med ÀldrevÄrden.
NÀrhet till patienten, inte centralisering av huvudmannaskap, Àr rÀtt recept.
