I ST 22/6 2021 konstateras att ”Thomashallen närmar sig slutet av sin tekniska livslängd” då teknik- och servicenämnden godkänner programmet för en ny idrotts- och simhall vid Larslunda. Hur livslängden definieras för en idrottsanläggning framgår inte. Håller taket på att falla ner, väggarna rämna eller vad är det frågan om?

Är Thomasanläggningen i ett så bedrövligt skick att den är livsfarlig att beträda för besökare? Nej. Bakom slitna ytterskikt finns en stabil konstruktion i tegel och betong, som definitivt inte nått sin nått sin tekniska livslängd. Skulle detta argument användas i ett vidare sammanhang, behöver majoriteten av byggnaderna i stan klassas som utdömda. 

Är det billigare att bygga nytt än att återbruka? Nej. Någon prislapp på skrytbygget i stadens utkant återfinns inte i programmet men en försiktig bedömning pekar på att Strängnäs skattebetalare måste lägga upp minst 150–175 miljoner. Upprustning av liknande anläggningar pekar på en betydligt lägre kostnad för att återanvända Thomasbadet. Var finns en analys av en sådan investering?

Är Thomasbadets badupplevelser så dåliga att det är omöjligt att förbättra vid en upprustning? Nej. Det enda egentliga tillskottet är 2 st ”multibassänger” (6 x12,5 m) vilka enkelt kan tillföras Thomasbadet i en tillbyggnad.

Ligger Thomasbadet fel i stan? Nej, tvärtom. Att flytta ut fungerande verksamheter i ett centralt läge till stadens ytterkant är dåligt samhällsbyggande. Ett badhus/simhall används av alla skolor och behöver ha nära åtkomst för dessa varvid ett centralt läge är nödvändigt.