Sedan en tid tillbaka är vi djupt oroade över de siffror som redovisas beträffande dödsfall p g a Convid 19 inom äldreomsorgen. Tydligen inträffar huvuddelen av dödsfallen inom de särskilda boendena.
Vi ser med oro på de prioriteringsregler, som används, trots att de är tänkta att användas först vid kapacitetsbrist på sjukhusen. Prioriteringsreglerna innebär att de som inte klarar sin dagliga livsföring själv hamnar i en högre prioriteringsgrupp och blir därmed kvar på sitt boende. De går då miste om sjukhusets resurser vad gäller andningshjälp med syrgas, näringsdropp, propplösande mediciner och andra mediciner. Det är inte rimligt att man ska lämnas utan den hjälpen om det finns möjlighet att få förbättring till stånd. Professor Yngve Gustafsson, specialist inom geriatrik, har i olika sammanhang uttryckt en mycket stark kritik mot detta vilket vi instämmer till fullo i.
Vi menar att prioritering även under extrema förhållanden skall bedömas efter den människovärdesprincip som under lång tid styrt det medicinska handlandet i vårt land. Prioritering skall ske utifrån sjukdomens allvarlighetsgrad, möjligheten att behandla tillståndet på ett verkningsfullt sätt och prognosen för att patienten skall kunna tillgodogöra sig behandlingen.
De finns äldre som inte klarar sin dagliga livsföring helt själva men ändå kan vara ganska friska i övrigt. Vi anser att man även som äldre har rätt till vård så långt det är medicinskt möjligt. Blotta misstanken att äldre prioriteras bort från tillgänglig vård måste undanröjas.
Vi förutsätter också att så sjuka patienter som det här handlar om inte bedöms av läkare per telefon utan vid ett personligt besök.
Vi tycker också att bristen på skyddsmaterial för personal inom äldreomsorgen är djupt olycklig och vi läser med förvåning att basala hygienrutiner inte följs till vardags. Personalen gör ett många gånger svårt arbete och bör få all den uppmuntran och stöd de behöver för att klara sitt arbete. Men ledarskapet inom omsorgen brister.