Replik på insändare "De farliga snurrorna förfular vår miljö" publicerad den 7 april.

Energifrågor engagerar och i debattens hetta dyker det ibland upp en och annan missuppfattning och felaktighet. I insändaren ”De farliga snurrorna som förfular vår miljö” i EK den 7 april är det dessvärre ganska mycket av den varan. 

Stig G Daun radar upp ett antal ganska häpnadsväckande påståenden, som jag inte kan låta stå oemotsagda. Här påstås att det finns ”ett snedvridet subventionssystem kombinerat med hög belåningsgrad” och att det är regeringarna som på detta sätt blåser upp en marknad med orealistiska värderingar. Men det existerar inte några subventioner av vindkraft i vårt land. Bortsett från en rudimentär rest av ett elcertifikatsystem, så sker det helt på marknadens villkor.

Vidare påstås att vindkraftverken är kostnadsineffektiva och aldrig når lönsamhet. Det låter märkligt. Menar han att näringslivet med berått mod investerar i något som inte ger en förväntad avkastning på det satsade kapitalet? Det är att i högsta grad underskatta vårt näringsliv.

Ännu en märklighet: Han skriver om hur viktigt det är att ”vi håller nere de skenande priserna för elenergin” och för att klara av det ska vi bygga mera kärnkraft. I dag har vi ett regelverk där det är fullt möjligt att redan nu bygga nya kärnkraftverk för att ersätta de som tagits ur drift. Om det är som Stig G Daun skriver, borde näringslivet stå i kö för att bygga billig kärnkraft. Detta sker inte. Varför då? Jo näringslivet vet att produktion av el med hjälp av ny kärnkraft är minst dubbelt så dyr som den el som kommer från vind och sol. Vi har i dag EU:s lägsta elpriser och förklaringen till detta är till stor del utbyggnaden av vindkraften.

Lyckligtvis bor vi i ett land där man får tycka att vindkraftverk är fula. Man får också tycka att de är vackra. Det gör jag.