Aldrig tidigare har så mycket hot och våld florerat i Sverige som nu. Det har föranlett stadsminister Stefan Löfven att gå ut och fördöma detta. Droppen blev när Folkhälsomyndighetens talespersoner blev så hotade att dessa måste ha polisskydd. Till och med polispersonal har varit så hotade att de måste skyddas av kollegor för att ta sig till och från sina jobb. Man häpnar, vart är Sverige på väg?
Men jag tycker att politiker, ledarskribenter och övriga journalister sätter agendan. Ofta har de ett språkbruk som inte hör hemma i debatter. Ingen har väl kunnat undgå försvarsminister Peter Hultqvists agerande mot Jimmie Åkesson och SD i TV. Han kallade dessa för grisar som borde tämjas med mera. Eftersom nästan 20 procent av svenska folket röstat på detta parti drar han ner även folket i ”grisskiten”.
Man borde kunna ställa högre krav på en minister än att uttrycka sig så. Att inte programledaren avbröt Hultqvist är väl nästan snudd på tjänstefel. Beklagligt är också att visa journalister inte heller tar avstånd över sådana uttalanden.
Att värna om det fria ordet är givetvis väldigt viktigt men det måste finnas gränser för vad som får sägas. Det finns pressetiska regler som måste följas. Man kan tycka att dessa med råge har överskridits.
Politiker och journalister borde i anständighetens namn ägna sig åt politiska sakfrågor och genast sluta upp med personangrepp. Men det är kanske att begära för mycket.