Jag kallar saker för dess rätta namn

6 februari 2016 06:30

Svepande generaliseringar om utlänningar, invandrare, muslimer eller ensamkommande flyktingbarn som orsaken till all världens elände kommer ni aldrig att få läsa i Eskilstuna-Kuriren. Det är ett löfte.

Du kanske undrar varför jag skriver detta nu. Men de senaste dagarna har jag som ställföreträdande ansvarig utgivare blivit kontaktad av läsare som vill ställa frågor om olika publiceringar. Det ingår i mitt jobb att bemöta dessa. Vanligtvis är läsarna bara intresserade, men allt oftare finns en annan agenda, en mycket mörkare sådan, med ett manus...

Den agendan stavas rasism. Eller neofascism. Eller, för all del, ren ondska.

Nu kanske du tycker att jag tar i.

Men om du var tvungen att artigt sitta och lyssna till denna märkliga argumentation var och varannan dag så skulle du förstå den vidriga känsla som finns kvar när man lägger på luren.

Hatet som finns där bakom orden kletar sig fast.

Ändå försöker jag lyssna och argumentera. För jag har en inneboende nyfikenhet, jag vill försöka förstå. Varför tycks vissa tro att vi döljer sanningen? Att vi har fått krav på censur uppifrån? Uppifrån var då?

Men jag går bet varenda gång. När argumenten tryter upprepas mantran:

Jag döljer sanningen, jag är en korkad blondin, en kommunistkärring, en kvinna med makt som knullat mig till toppen och ett jävla luder. Flygblad ska delas på min gata och någon hoppas att mina barn ska bli våldtagna av afrikaner, jag ska nog få se… …

Polisen är samma skit som journalistkåren - men snart ska bölden bort...

Egentligen borde jag inte fundera så mycket på det här. Egentligen borde jag inte skriva en rad. För precis som Voldemort får kraft när hans namn nämns så får kanske rasister det också. Samtidigt bör gemene man veta vad som pågår. Det finns trots allt fler som tror på tolerans därute än tvärtom.

Sanningen är att hatet som väller mot våra publiceringar är ett försök att tysta Eskilstuna-Kuriren, ett försök att tysta den oberoende journalistiken. För vi utgör ett hot. Vi når så många. Och vi har trampat på en öm tå.

Men jag kan ge alla dessa mörka troll ett löfte, jag kommer aldrig tillåta publiceringar som medvetet strider mot de pressetiska reglerna.

Det är inte att mörka sanningen, det är att ta ansvar. För orsaken till all världens elände är inte svart eller vit, vi eller dem, svensk eller invandrare. Sanningen är bra mycket mer komplex och bra mycket mer full av nyanser.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Eva Burman