Dagens Nyheters ledarskribent måndagens huvudledare.
Kungsträdgården då. Nyheten har framställts på följande sätt: En stor mängd sexuella ofredanden hade begåtts under festivalen. Polisen kände till dem men valde att inte offentliggöra eftersom många misstänkta var ensamkommande flyktingbarn. Till stöd för det anges anonyma poliser och ett uttalande från dåvarande kommenderingschefen Peter Ågren i DN:
– Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna.
Efter det uttalandet var bilden satt. Men det är något som inte riktigt stämmer i den. Bara en av anmälningarna har lett till åtal. En 15-årig pojke dömdes i veckan till ungdomstjänst för ofredande och misshandel.
Så varför trodde polisen att den behövde prata om etnicitet vid ett offentliggörande av ofredandena? Varför skulle polisen nu göra något som den aldrig gör annars, tala om ensamma flyktingbarn eller peka ut utländsk härkomst på någon som i formell mening inte är misstänkt för brott? Annat är det om polisen går ut med signalement på någon som ska gripas.
Fältassistenten Martin Eidensten, som arbetade på festivalen, berättar på bloggen Fältassistenten som återpubliceras i Aftonbladet att han inte känner igen den bild som ges. Han utesluter inte att det har varit ensamkommande flyktingbarn bland gärningsmännen men säger sig veta säkert att det inte enbart var de.
Hur som helst är den etablerade berättelsen rätt svajig. Så låt mig föreslå en annan:
Efter de omskrivna ofredandena under festivalen 2014 var polisen förberedd förra året. Trots det upprepades brotten i stor mängd mitt framför näsan på polisen och endast en person lagfördes.
Nog ser det ut som ett polisiärt misslyckande som man inte gärna offentliggör. När händelserna i Köln blev aktuella och Stockholmspolisen fick frågor om Kungsträdgården drabbades den av panik och satte ihop en förklaring, möjligen lite på volley, som tar bort uppmärksamheten från polisfiaskot och tigandet på grund av det.
Kanske var det inte alls så det gick till, men även dessa frågor behöver ställas. Det är svårt när tankespåren blockerats av Köln, mediekritik och närmast en rädsla att flytta fokus bort från etnicitet.