Wredén: Sol, vind, vatten och fossilgas

Någon glädjekalkyl är det i alla fall inte. Inte för hur mycket elström det blir.

12 januari 2017 19:00

Ett år har 8760 timmar. Om solcellerna på ett tak invid en isbana ger 200 000 kWh energi per år blir genomsnittlig effekt 22,83 kW. Detta skaffar man sig genom att investera fyra miljoner kronor i utrustning med effekten 225 kW. Utbytet blir alltså 10,15 procent.

Så är den kommunala affären vid en av länets största nya solenergianläggningar. Övriga kommuner kan lära sig något av att Eskilstuna kan vänta sig att anläggningens installerade effekt under ett år är oanvänd till 89,85 procent.

Företagsekonomiskt kanske det kan bära sig ändå. Det finns ju subventioner.

Däremot säger det en del om solcellernas möjliga betydelse i energisystemet.

Det är inte så att anläggningen vid isbanan är orepresentativ. Att installerad effekt ger ström motsvarande ett utnyttjande mellan 9 och 13 procent är det normala, enligt betänkandet Energikommissionen nyss lämnade till regeringen.

Av lätt insedda skäl ger solen ström när solen skiner. När det behövs mest el har solkraften stängt sig själv. Det gör inte så mycket i Sverige i dag, solkraften är så försumbar att den inte rår med att störa elsystemet.

En viktig skillnad mellan elsystemet i Sverige och i en rad länder på kontinenten är att vi har dels kärnkraft för baslasten, dels vattenkraft i nyckelrollen för att jämna ut effektbehovet över dygnet och över året. Motsatsen är kolkraftverk för baslasten och fossilgas för effektanpassningen. I det svenska elsystemet ger vattenkraften en viss toleransmarginal för energikällor som varierar sin produktion okontrollerat. Men mer solkraft och mer vindkraft skulle kräva mer för att hålla effekten i nivå med förbrukningen – och dessutom hindra växelströmmens frekvens att fluktuera.

Vindkraften är över året ganska väl anpassad till elbehovet och ger mer på vintern än på sommaren. Men det är i genomsnitt. Energikommissionen har förra vintern som exempel. Andra och tredje veckorna i januari var de båda kallaste. Då varierade vindkraftens bidrag till det svenska elnätets effektbalans mellan en futtig procent och hela 27 procent. Det kunde trots allt pareras av vattenkraften.

Men utredningen har också räknat på samma vinterväder och samma effektbehov men en vindkraft utbyggd till det tredubbla. Då skulle variationerna i tillförd effekt från vindkraft variera snabbt inom ett spann som skulle vara nästan 80 procent av hela effektuttaget.

I ett "tyskt" elsystem, med fossildominans, blir svaret att i reserv ha gas- och koleldade pannor där det snabbt kan tändas eller släckas. Om ett sådant system skulle röra sig från kolkraftverk till mer vind- och solkraft blev det trots fossilgas för effektutjämning en viss nettovinst, klimatmässigt.

I Sverige, där det under paroller om "förnybart" kommer att stängas kärnkraft, så att minskad elexport främjar koleldning utomlands, händer något annat vid starkt ökad vindkraftandel. Vattenkraften kan bli överbelastad i rollen för att balansera tillgång och efterfrågan på effekt.

Det finns en hel del sådana besvärliga realiteter i Energikommissionens betänkande. Men för att slippa tänka på sådant kan man ju, glad i hågen, tro sig förbättra världen med att sätta solceller på tak. Det blir mycket hög investeringskostnad per kW, för en anläggning vars elleveranser är noll när strömmen behövs som mest.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa