Det Àr trÄkiga ord att behöva skriva. Men verkligheten Àr sÄdan: pandemin Àr inte över.
Visst sticks det i Sverige och mÄnga andra lÀnder nÄlar i armar pÄ löpande band. Enligt FolkhÀlsomyndigheten har tre fjÀrdedelar av Sveriges vuxna befolkning fÄtt första sprutan. Och snart hÀlften har fÄtt tvÄ. Detta Àr inte obetydligt. Det innebÀr att restriktioner lyfts. NÀringslivet kan öppnas upp ytterligare. LikasÄ kan det lock lyftas som legat över föreningar och samfund.
Men allt Àr inte frid och fröjd. Smittan finns kvar, och fortfarande finns mÄnga kvar som Ànnu inte tagit första eller andra sprutan. I Sverige och i resten av vÀrlden.
De som vet med sig att de ska ta sprutan men Ànnu inte gjort det: boka tid! Regionerna och vaccinatörerna mÄste göra vad de kan för att nÄ ut till dem som tvekar eller sÀger tvÀrt nej. Mer information och samarbete med lokalorganisationer som verkar i stadsdelar dÀr vaccinationsgraden Àr lÄg. Kanske kan det vara vÀrt att övervÀga drop-in-tider sÄ som det görs i Angered, Göteborg.
Viktigt Àr ocksÄ att inte missa hem- och papperslösa. I det mÄste civilsamhÀllets kompetens nyttjas sÄ att dessa mÀnniskor inte blir en del i smittkedjor.
Insatser för att fylla de gap som finns mellan EU-lÀnder nÀr det kommer till vaccinationerna behövs ocksÄ.
Enligt Europeiska smittskyddsmyndigheten ligger ö-landet Island i topp med 90 procent som fÄtt första sprutan. Malta och Danmark Àr pÄ omkring 84 procent. Polen, Litauen, Estland mellan 55 och 60 procent. LÀngst ner ser vi RumÀnien och Bulgarien, dÀr andelen Àr under en tredjedel respektive en femtedel. NÀr det gÀller spruta nummer tvÄ ser siffrorna ungefÀr likadana ut, men varierar beroende pÄ lÀndernas strategier.
I mĂ„nga afrikanska lĂ€nder Ă€r vaccinationerna i praktiken i startgroparna. DĂ€r Ă€r det mĂ„nga med bara nĂ„gra fĂ„ procent som vaccinerats. Ăven i centrala delar av Asien, som Afghanistan och Uzbekistan, Ă€r andelen ocksĂ„ mycket lĂ„g. Inte lika illa Ă€r det i Myanmar, Thailand och Vietnam. Men ocksĂ„ dĂ€r Ă€r siffrorna lĂ„ga.
Dessa lÀnder brottas med olika problem. En del handlar om vaccinmotstÄnd. Men huvudanledningen Àr brist pÄ vaccindoser. NÄgra har inte rÄd med ampullerna. Mycket Àr dessutom redan uppköpt av vÀstdemokratier. Andra saknar sjukvÄrdssystem som kan förmedla sprutorna i en verkligt stor skala.
DÀrför Àr det viktigt att rikare lÀnder skÀnker ampuller till fattigare. De politiker som motsÀtter sig sÄdant mÄste förklara hur vi ska stoppa smittans farlighet nÀr stora delar av vÀrldens befolkning Àr helt oskyddad. Reella insatser för att vaccinera mÀnniskor i stora flyktinglÀger behövs ocksÄ. Det bör göras bÄde av solidariska skÀl och sjÀlvbevarelsedrift.
De som tror att vi nu nÀrmar oss slutet bör upphöra med detta önsketÀnkande. Det finns fortfarande mycket kvar att göra.