Andra EU-länder ska övertygas att bli mer generösa mot flyktingar genom att Sverige lägger sig på EU:s bottennivå. Det är den övergripande filosofin bakom regeringens förslag på skärpningar av flyktingpolitiken.
Här finns två tankespår. Det ena är att villkoren för att få stanna i Sverige görs så dåliga att asylsökande väljer andra länder i EU. Dessa länder ligger då kvar på en högre generositetsnivå, trots att Sverige har sänkt sig till ett minimum.
Det andra tankespåret är att andra EU-stater blir så tagna av den svenska skärpningen att de går med på ett system för omfördelning av asylsökande – tar emot fler flyktingar än tidigare.
Det är möjligt att det finns de som tycker det låter logiskt, men utvecklingen hittills motbevisar dem. Regelskärpningar i de största mottagarländerna fungerar som en signal till andra EU-länder att gå i samma riktning. När Sverige införde gränskontroller blev Danmarks svar en åtgärdslista på 34 punkter med syftet att minska asylmottagandet.
Ändå var beslutet om gränskontroller en liten vindpust jämfört med de förslag som regeringen presenterade på tisdagen: Tidsbegränsade uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande förutom kvotflyktingar. Nej till familjeåterförening för gruppen "alternativt skyddsbehövande" där krigsflyktingar ingår. Nej till asyl för de som kallas "övriga skyddsbehövande". Dit hör bland annat personer som "känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp", som det är formulerat i dag.
Regeringen vill även använda "medicinsk åldersbestämning" för ensamkommande flyktingbarn – metoder som Socialstyrelsen har dömt ut som osäkra.
Id-krav ska införas på färjan mellan Helsingborg och Helsingör samt på tåg och bussar över Öresundsbron. Det innebär att asylsökande utan id-handlingar inte kan komma in i Sverige.
Mot denna bakgrund är uttalanden att regeringen "värnar asylrätten" väldigt lite värda. Dels för att regeringen aktivt hindrar vissa asylsökande att söka skydd i Sverige. Dels för att konsekvensen av denna politik blir högre murar in i Europa, när dominoeffekten av regelskärpningar når EU:s yttre gräns.
Därmed är det också svårt att se vad Miljöpartiet har i regeringen att göra. Det parti som vanligtvis står tydligast upp för människors rätt att söka skydd, som går längst i kraven på säkra flyktvägar till Europa, genomför nu en flyktingpolitik som sänker Sverige till en bottennivå som asylland.
Så vad bör Sverige göra i denna flyktingsituation? Här gäller det att välja perspektiv. Den som vill att människor som flytt krig och förföljelse ska kunna bygga sig en framtid i fred och frihet, bör först och främst avvisa den politik som regeringen presenterat.
Sedan gäller det att lägga rätt vikter i vågskålarna. Vad betyder "kris" i sammanhanget för den som lever i ett av världens rikaste länder, jämfört med flyktingarnas insatser?
Fakta måste skiljas från åsikter. Att det finns X iordningsställda boendeplatser är fakta. "Gränsen är nådd" och liknande påståenden är däremot inte fakta. Det är en åsikt. Den formuleras många gånger av dem som alltid ogillar svensk flyktingpolitik, som sett gränsen nås och passeras i alla tider. Dit hör en hel del kommunalråd som nu agerat någon sorts sanningsvittnen från fältet. Den nådda gränsen har trängt in på ledar- men även på nyhetsredaktioner. Det upprepas av ängsliga politiker som säger det som de tror att medborgarna vill höra. Så blir åsikten till en sanning. Det måste ändras.
Och så bör motfrågorna ställas: Har samverkan mellan myndigheter drivits till det yttersta? Har alla offentliga resurser som kan aktiveras i en krissituation tagits i anspråk? Hur mycket av de lagar och regler som står i vägen för fler asylboenden, mer svensk- och annan undervisning av asylsökande, snabbare handläggning av asylärenden och så vidare har ändrats?
Denna tisdag är en skammens dag. Men än är det tid för besinning. Sverige kan bättre.