Bekvämt utan betyg

Utan betygsättning tappar utbildning i kvalitet. Livet blir bekvämare, men flum och fusk kan få jordmån att växa i.

19 februari 2016 04:00

Så också på högskolenivå. Där är kvalitetsarbetet beroende av att personer med vetenskaplig kompetens granskar andras undervisning och forskning. Det är att bli synad av kollegor i samma eller närliggande ämnen, peer review brukar det kallas.

Men där den verkliga sakkunskapen finns kan också kåranda eller behovet av goda relationer för att trygga egna anslag finnas. Lika väl som forskningens framåtskridande möjliggörs av offentlighet och kritisk granskning kan det vara impopulärt att vara den som visar på svaga resultat och på att institution inte är värd de skattemedel den lever på.

Karolinska Institutet är inte enda provet på att delar av universitetsvärlden haft svårt att leva upp till vad som bör krävas. Den utvärdering av den högre utbildningens resultat som, efter långvarig tidigare slapphet, började efter riksdagsbeslut 2009 visade att många utbildningar hade mycket hög kvalitet. Än fler fick dock underkänt. I 2012 års omgång, med nästan 500 olika utbildningar, hade 30 procent betyget "bristande kvalitet", dvs. krav på nedläggning eller uppryckning. För Mälardalens Högskola var bilden liknande, mycket var riktigt bra. En oroande stor andel hade brister.

Att sådant visades så studenter såg det – och så att väljare som betalar kalaset också kunde se det – var inte så värst populärt i högskoleledningar och högskolestäder. Där kan de nu andas ut. Den avslöjande granskningen försvinner. Riksdagen kan väntas godta detta i nästa vecka.

Betygsättningen efter 2009 gjordes genom att kvalificerade akademiska bedömare, från andra universitet än de granskade, ofta från andra nordiska länder, läste examensarbeten, där högskolans och studentens namn dolts. De bedömde hur studenten tillägnat sig ämnets vetenskapliga innehåll, och fått förmåga att tillämpa det.

Det var oberoende granskning av utomstående, i motsats till internt kvalitetsarbete där institutioner och högskolor ska arbeta med de egna resultaten.

Skillnaden kan belysas också med det som ledde till rektors fall på Karolinska Institutet. Kirurgen Paolo Macchiarini anmäldes för falsk redovisning av medicinska resultat och detta granskades av en pensionerad professor, Bengt Gerdin. Han kom fram till att det var forskningsfusk, men hans slutsatser prövades inte av vetenskaplig expertis hämtad utifrån. Den vetenskapliga tjänstemannaledningen på Karolinska Institutet, med rektor i spetsen, som hade ett intresse av att dra till sig anslag utifrån, bedömde frågan på egen hand och friade. Felaktigt dessutom.

I den fortsatta utvärderingen av kvaliteten i högskoleutbildningarna kommer tyngdpunkten att flyttas mer till – ja, just det – högskolornas egen självgranskning och deras eget kvalitetsarbete. Riktigt vad det leder till är oklart. Regeringen vill ge ett uppdrag till Universitetskanslersämbetet som får mycket vida ramar.

Partierna i den förra regeringen har hamnat i kläm mellan högskoleledningars ovilja mot tydlig betygsättning och krav från det europeiska samarbetsorganet för universitetsbedömning. Även detta betonar högskolornas självgranskning. En bättre granskning kommer därmed i konflikt med den europeiska jämförbarheten. Utskottsreservationen från M, C, L och KD är följaktligen blekare än den kritik förra statsrådet Jan Björklund (L) riktar mot ändringen.

Den viktigaste voteringen kommer i alla fall att gälla ett krav att granskningar ska göras så att olika högskolors utbildningar och prestationer ska kunna jämföras, av studenter och andra. Högskoleledningar som vill slippa sådan insyn kan vänta sig hjälp av S, SD, MP och V.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!