Den humanitära krisen på gränsen mellan Polen och Belarus har inte lösts sedan de uppmärksammade dödsfallen i september. Tvärtom. Krisen har blivit värre och tar nu en ny vändning. I dagarna har vi sett bilder på flera hundra personer som går mot gränsövergångarna utmed vägarna i Belarus.
Det återstår att reda ut om det senaste försöket från, av allt att döma, irakiska kurder att komma in i Polen vid en gränspostering var en spontan aktion eller om man fick ”bistånd” från belarusiska myndigheter. Men det råder ingen tvekan om att Belarus regim bedriver människosmuggling i massiv skala. Syftet är att sätta press på EU som har infört sanktioner mot regimen för dess valfusk 2020 och övergrepp mot oppositionella.
Detta agerande från Belarus förtjänar starkt fördömande. Vittnesmål från migranter talar om statsorganiserade resor för människor från i huvudsak Irak men även från Afghanistan och afrikanska länder till Minsk och vidare transport till gränsen.
Väl där vägras de återinresa i Belarus efter att ha stoppats av polsk polis och militär. Det finns historier om belarusiska gränsvakter som misshandlat migranterna innan de tvingats tillbaka ut i ingenmanslandet mellan länderna.
Det räcker inte att skrika sig hes över det som denna regim gör. Aleksandr Lukasjenko är en diktator som befinner sig under press inifrån landet och utifrån, och agerar som att han inte har något att förlora.
Men denna blodbesudlade regims tilltag förändrar inte EU-länders skyldigheter. Här krävs klarspråk och konkreta åtgärder från EU gentemot Polen. Inrikeskommissionär Ylva Johansson har ett särskilt ansvar.
Den polska regeringen har militariserat gränsen med tiotusentals soldater. Man har stängt av gränsområdet för insyn genom undantagstillstånd samt snabbinfört en lagstiftning om kollektiv direktavvisning av asylsökande, vilket bryter mot EU-rätten och annan internationell asylrätt.
Resultatet är övergrepp mot svårt utsatta människor varav ett antal har avlidit. Detta kommer att bli värre med vintern och kylan. Om inget förbättras kommer dödstalen att stiga.
Det återstår för EU att uppfinna åtgärder mot Belarus som innebär att människosmugglingen upphör, utan att unionen ger efter och backar från inriktningen att straffa regimen och stödja oppositionen.
När det gäller behandlingen av migranterna finns dock bara en acceptabel väg. Den ges av asylrätten: Asylsökande får inte kollektivt avvisas vid EU:s yttre gräns utan måste släppas in i landet och tillåtas lämna in sin asylansökan. De ska förses ges mat, husrum, erbjudas vård och ha tillgång till rättshjälp. EU-ledarna måste se till att så sker innan de får fler liv på sina samveten.