Det kommer rent vatten ur kranen och det är lätt att spola i toaletten. De sakerna känns så självklara att man gärna tar dem för givna. Men allt kostar pengar.
Ledningar och reningsverk i vatten- och avloppsnätet är gamla. Det mesta är byggt för 50-70 år sedan – till stora delar med statliga bidrag – samtidigt som befolkningen har växt kraftigt och folks behov av vatten blivit större. VA-nätet behöver därför ersättas och byggas ut för att klara dagens och framtida behov. Det betyder att man måste höja VA-avgifterna, som har varit nedpressade av de gamla statsbidragen och är därför konstlat låga.
Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren berättar på nyhetsplats om de lokala behoven och kommande påverkan på taxorna. Det behöver dras VA-ledningar från Katrineholm till Äs och byggas ny rötkammare vid Rosenholms reningsverk. Fler invånare i Julita och Bie kräver ökad kapacitet vid vattentäkterna där och vid reningsverket i Julita.
I Eskilstuna behöver det mesta byggas om och ut, vilket kan kräva en höjning av VA-taxan med 30 procent under de kommande fem åren.
Dessa samband är logiska och begripliga. Men det finns en annan sak som är svårare att förstå och acceptera.
Samtidigt som investeringsbehoven i VA-nätet blivit allt mer akuta vill politikerna i Eskilstuna plocka ut mer av vinstmedlen från det kommunala bolaget som sköter VA. Utdelningskravet på kommunkoncernen har höjts från 99 miljoner kronor till 140 miljoner, med en extra hög utdelning för 2020 på 176 miljoner. Det allra mesta av det läggs på Eskilstuna energi och miljö.
Som en jämförelse budgeterar Västerås stad en utdelning på 30 miljoner kronor från sina bolag de kommande åren, på en betydligt större vinst.
Vatten och avlopp ska visserligen enligt lag drivas med självkostnadsprincip, vilket betyder att verksamheten inte få gå med vinst och avgifterna inte får vara högre än kostnaderna. Men det är inget som förbjuder bolaget att använda sina vinstmedel, från främst elen och värmen, till att medfinansiera VA-verksamheten och dämpa höjningen av VA-taxor.
För övrigt kan man även ställa de höga utdelningarna mot taxorna för fjärrvärmen som ska drivas affärsmässigt men i praktiken är kommunalt halvmonopol.
De här manövrerna med vinstutdelning flyger ofta under radarn i diskussionen om kommunekonomi. De finns i ägardirektiven till bolagen som sällan blir föremål för politisk debatt.
Så borde det inte vara. De kommunala bolagen angår kommuninvånarna lika mycket som äldreomsorgen och skolan. Och de påverkar folks plånböcker lika mycket som kommunalskatten – på senare år mer.
Väldigt stora vinstutdelningar innebär att de finansiella riskerna i bolagen blir högre än annars och/eller att kommuninvånarna får betala mer för bolagens tjänster än befogat. Eftersom taxorna inte är kopplade till inkomst, blir höjningarna en form av regressiv smygbeskattning, där låginkomsttagarna får relativt sett den största ”skattehöjningen”. Det är definitivt något att bråka om.