Riktlinjer behövs för bättre beredskap

Foto:

Signerat2020-08-10 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I pandemins inledande skede behövde en del kommuner göra stora insatser för att jaga rätt på utrustning. Det har visat behovet att snabbt kunna ställa om sin verksamhet. Bland annat fick äldreomsorgen i Nyköping avsätta personal för att söka efter skyddsmasker. Och någon brist på skyddsutrustning blev det inte där.

SVT:s Uppdrag Granskning har också avslöjat att några regioner, och ett tiotal kommuner, däribland Eskilstuna kommun och Region Sörmland, i början av pandemin köpt bristfälliga andningskydd där intyg förfalskats. Misstag kan ske, men det visar på vikten att upphandling av vårdmaterial sker på ordnat vis. Och allra helst i god tid. Det köper kommuner tid att skaffa fram mer materiel på annat håll, om det handlar om en långvarig kris. För att minska risken för akut brist på skyddsutrustning, eller läkemedel, kan beredskapslager därför vara en klok investering.

Men det finns skillnader i hur länge kommunernas beredskapslager håller, visar en kartläggning som Ekot gjort (SR 10/8). Av 290 kommuner har 213 svarat. De allra flesta har i någon utsträckning lager av skyddsutrustning, som munskydd och visir. 13 kommuner svarar att de har lager för ett halvår eller mer, medan 48 kommuner svarar att de har lager för en månad eller mindre. P4 Sörmland har bland annat rapporterat att Strängnäs kommun har lager för 15 veckor, Eskilstuna för tolv och Flen sju.

I SR har Emma Spak, chef för hälso- och sjukvård på Sveriges kommuner och regioner (SKR), ställt sig frågande till vad som ska finnas i lagren och hur länge de ska räcka. Hon vill ha tydliga riktlinjer från Socialstyrelsen. Myndigheten har svarat att den bedömningen måste kommunerna, och regionerna, själva göra.

Spaks fråga är relevant. Vad ska kommunernas lager innehålla? Hur länge behöver de räcka? Det kan också vara svårt att förbereda sig för alla sorters kriser. Lokalt kan det gälla stora trafikolyckor, eller plötsliga sjukdomsutbrott. På nationell nivå kan det handla om att transporter av materiel och läkemedel hindras av gränskontroller eller plötsliga stopp i produktion. Eller för den delen en pandemi. 

Statliga beredskapslager har åter aktualiserats, och kan tillsammans med regionala och kommunala diton göra en del skillnad. Men kommuner kan behöva stöd att bygga upp dessa.