Sverige har i år fått ännu en påminnelse om att det oförutsedda kan inträffa. Liksom vid tsunamin 2004, skogsbränderna 2014, invandringstoppen 2015 och torkan 2018, har Sverige drabbats av en oväntad kris. Hur vi till sist kommer att klara coronakrisen är för tidigt att säga, men dåliga förberedelser och svaga inledande åtgärder gjorde att smittspridningen tilläts bli alldeles för stor. Återigen ser vi ministrar som beklagar sig över att ha varit naiva.
Redan tidigt i krisen var det ett faktum att vi saknade tillräckliga lager av kritisk materiel samt avsaknad av egen produktionskapacitet för sådan. Dessutom har tydlig ansvarsfördelning saknats såväl nu, som i de tidigare kriserna.
Livsmedelsbrist är en av de allvarligaste kriser vi måste ha beredskap för. Trots goda förutsättningar för miljövänligt och högproduktivt jordbruk har självförsörjningsgraden i Sverige sjunkit under lång tid till mindre än hälften av de livsmedel vi konsumerar.
Livsmedel kan inte jämföras med vilken handelsvara som helst. I en krissituation måste Sverige dels kunna lita till egen stor produktion av mat och dels ha flera månaders beredskapslager. Sveriges beredskapslager fram till 90-talet av livsmedel, läkemedel, sjukvårdsmateriel och drivmedel syftade till att göra Sverige mindre sårbart för långa perioder av kris och avspärrning. Lagren av insatsmedel för jordbruket var dimensionerade för att klara flera års blockad. Så är inte fallet i dag.
Från och med EU-inträdet har beredskapslagren medvetet avvecklats och våra regeringar har i stället förlitat sig på handel och hjälp från EU. Erfarenheterna från coronakrisen visar hur naivt detta tänkande är.
I ljuset av dessa erfarenheter måste regeringen nu påbörja åtgärder för att återskapa beredskapslager av livsmedel och insatsvaror såsom utsäde, jordbrukskemikalier och drivmedel.
För att öka livsmedelsproduktionen behöver vi upprätthålla en tillräckligt stor åkerareal och ett tillräckligt antal aktiva lantbrukare. Detta handlar ytterst om att det behövs en politik som gör det mer lönsamt att bedriva jordbruk i Sverige.
Svenska jordbrukare måste få rimliga och rättvisa villkor. Sedan flera år driver vi på för ersättningar för mervärden och minskning av omkostnader. Vi vill även se till att Sveriges lantbruk får enklare regler och har fortsatt tillgång till avancerad teknik, moderna insatsmedel och kompetens. Sverigedemokraterna står bakom stränga miljökrav för svenskt jordbruk, men miljöarbetet blir kontraproduktivt om nettoresultatet blir att svensk produktion läggs ned och importen fortsätter att öka.
Inhemsk livsmedelproduktion är ovärderlig för krisberedskapen. Men det handlar också om en levande landsbygd, om balansen mellan stad och landsbygd och om att bevara den biologiska mångfalden. Vi har inte råd att vara naiva en gång till.
Staffan Eklöf (SD)
Jordbrukspolitisk talesperson och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet
Mats Nordberg (SD)
Skogspolitisk talesperson och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet