Under 2015 kom många människor på flykt från Afghanistan till Sverige. Bland privatpersoner, men också hos IM och i föreningslivet i allmänhet är det många som engagerat sig för att dessa, oftast unga, människor ska få ett värdigt liv i Sverige. Nu har de levt i något slags limbo i över fem år. Och det finns under överskådlig framtid ingen möjlighet att skicka människor till talibanernas Afghanistan.
De afghaner som kom till Sverige har först utsatts för en osäker och hårt kritiserad åldersbedömning. Därefter en lag som sa att om du får en anställning efter gymnasiestudier så får du stanna. När det blev aktuellt för många kom corona och väldigt många av de jobb som är möjliga att få direkt efter gymnasiet försvann. Utöver kraven på att prestera i skolan har många saknat bostad eller flyttats runt från olika platser i landet och tvingats starta om på nytt. Samtidigt har de hela tiden levt med oro över dem som är kvar i våldet och med en oro för att när som helst bli tvingade att återvända.
Samtidigt har läget i Afghanistan successivt förvärrats. Många som har bra kännedom om landet har länge varnat för att det är förenat med livsfara att skickas tillbaka till Afghanistan. Vi andra har tydligt rekommenderats att avstå från att resa dit för att det är för farligt. Samtidigt har Sveriges migrationsverk envist fortsatt att skicka tillbaka människor till Afghanistan, även personer utan kontakter i landet och personer som kanske aldrig varit i landet. Många har flytt vidare till bland annat Frankrike för att slippa utvisning.
När de fanatiska och livsfarliga talibanerna tar över landet stoppar Migrationsverket, där Sverige blir ett av de sista länderna, avvisningarna. Men de gör det bara tillfälligt och sätter de människor som väntar på besked i ytterligare år av limbo.
Vi kan inte fortsätta så här. Nu är det verkligen hög tid att ge dessa människor amnesti och bevilja permanenta uppehållstillstånd.
Människor kommer fortsatt behöva fly för sina liv. På grund av krig, förföljelse och i allt ökande utsträckning på grund av klimatförändringar. Hur många av dessa vi har moraliskt och medmänskligt ansvar att ta emot är en annan diskussion. Men för de afghanska ungdomar som det svenska samhället har låtit leva i en hopplös situation måste plågan få ett slut nu.
Martin Nihlgård
Generalsekreterare IM, Individuell Människohjälp