Väntetiderna till särskilt boende har ökat kraftigt de senaste åren på grund av platsbrist.
Äldre personer är den snabbast växande befolkningsgruppen i Sverige. Ungefär 20 procent är i dag 65 år eller äldre. Och redan år 2030 beräknas antalet personer som är 80 år och äldre ha ökat från dagens cirka 500 000 till 750 000 personer och år 2045 till en miljon.
Att fler lever allt längre med friska liv är naturligtvis positivt men ställer också nya krav på anpassade bostäder. Flera undersökningar visar dock att endast 20–25 procent av det svenska bostadsbeståndet är acceptabelt i fråga om tillgänglighet. Samtidigt kräver en allt äldre befolkning mer än förvaring vid flytt till ett äldreboende. Coronapandemin avslöjade brutalt att i många fall handlar boendet just om förvaring i en institutionell och torftig miljö.
Den demografiska utvecklingen pekar entydigt på behovet av fler äldreboenden samtidigt som den politiska viljan att hörsamma problemet präglas av likgiltighet.
År 2019 införde regeringen en ny boendeform för äldre som inte har behov av särskilt boende, så kallat biståndsbedömt trygghetsboende. Fram till i dag har endast 31 kommuner infört denna boendeform. Samma år aviserade regeringen att det behöver byggas ungefär 560 nya äldreboenden fram till år 2026. Och så sent som i år halverade regeringen det statliga stödet för byggande av äldrebostäder.
Slutsats: vore frågan om fler äldreboenden politiskt prioriterad, hade nuvarande brist inte uppstått.
Mot bakgrund av den kraftiga ökningen av antalet äldre, passar den så kallade kvarboendeprincipen som hand i handske att tillämpa för våra politiker. Nämligen att äldre ska bo hemma så länge som möjligt. Ett särskilt boende kostar två till tre gånger så mycket per år som ett år med hemtjänst.
Kvarboendets princip har nu drivits så långt att den blivit en ny och påtvingad boendeform – även för många i behov av särskilt boende eller sjukhusvård. Tidskriften Hem & Hyra visar i sin senaste granskning att minst 3 000 äldre tvingas bo hemma trots att de mår dåligt fysiskt och/eller psykiskt.
Enligt socialtjänstlagen ska alla som beviljats särskilt boende erbjudas en bra bostad inom tre månader. Men väntetiden är i genomsnitt 64 dagar innan kommunen ens fattat beslut om behovet av en plats på ett äldreboende.
Därefter måste den sökande ge sig till tåls ytterligare en tid innan en plats erbjuds. Väntetiderna har ökat kraftigt de senaste åren på grund av platsbrist. Och i skydd av kommunalt självbestämmande och avsaknad av en rättighetslagstiftning är det kommunens allt tuffare biståndsbedömningar som avgör behovet av vård och hur det ska tillfredsställas. För att komma i fråga för en plats måste man vanligtvis vara både sjuk och mycket gammal. När inflyttningen väl ägt rum, avlider 25 procent inom ett halvår, andra hinner aldrig flytta in. De dör i kön.
En allt äldre befolkning kräver mer än förvaring vid flytt till ett äldreboende.
Regeringen har nu chansen visa att fler äldreboenden är en prioriterad fråga även i Sverige. Ty behovet av en ny bostadsförsörjningsstrategi för framtidens seniorer är uppenbar. Den måste bygga på de äldres individuella behov beträffande tillgänglighet, trygghet och social gemenskap. Hela frågan om fler bostäder samt den krackelerande kopplingen mellan bostadspolitik och socialpolitik kräver ett omtag, en nationell handlingsplan.
Jöran Rubensson
Tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg