I Sverige uppskattar socialstyrelsen att cirka 38 000 kvinnor och flickor har blivit utsatta för kvinnlig könsstympning. I länder där könsstympning utövas är det ett sätt för kvinnan att minska sin sexuella aktivitet, detta för att kvinnan skall anses ren och kysk inför äktenskap. Därför könsstympar man barn mellan åldrarna fyra till elva på föräldrarnas initiativ.
Detta medför allvarliga hälsoproblem både emotionellt och fysiskt. I ett antal fall leder könsstympningen till infektioner, infertilitet och dödsfall.
När unga flickor tvingats genomgå könsstympning har processen tidigare skett utomlands. Mamman i familjen, som vanligtvis är den som bestämmer över om barnet ska könsstympas, tar med flickan utomlands till länder där könsstympning är en socialt accepterad handling. Väl där utsätts flickan för en av tre former av könsstympning; klitoridektomi, excision eller infibulation – som är den mest extrema formen av stympning och innebär att de inre samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort för att sedan sys igen, vilket endast lämnar ett litet hål för menstruation och urin.
Enligt den brittiska könsstympningsexperten Angie Marriott sker könsstympningarna nu även här i Europa.
Allt fler unga flickor tvingas genomgå könsstympning och att processen nu riskerar att flytta in i Sverige innebär det att vi måste agera allt mer kraftfullt. Därför bör kvinnor och flickor i åldrarna fyra till 18 år från riskländer genomgå obligatorisk gynekologundersökning med uppföljning vart tredje år tills 21 års ålder.
Av de 38 000 fall av könsstympning som skett i Sverige har endast två fall lett till fällande dom, trots att lagen funnits på plats i över 30 år. Obligatorisk gynekologundersökning kan fungera som både förebyggande åtgärder, men också som en påföljd för de som könsstympar sina barn.
Självklart finns det alltid en problematik med obligatorium och i de fall där föräldrarna nekar till att barnen skall undersökas måste socialtjänsten kopplas in. Dessutom bör individen ha full rätt att neka till undersökning efter 18 års ålder. Men behovet av effektivare åtgärder måste komma på plats. Det finns inget utrymme för tveksamhet när ännu fler barn riskerar att könsstympas i Sverige.
En annan viktig del för att komma åt könsstympningen i samhället är att belysa frågan i helhet. Att frågan om könsstympning blivit allt mer diskuterad i samhället har lett till att fler utsatta kvinnor har vågat stiga fram och prata om sin upplevelse av den obehagliga processen.
Hur man i timtal utan bedövning omskurits med smutsiga knivar för att ”renas” inför äktenskap. Hur man från sin egen mamma får höra att man inte duger som kvinna bara för att man inte blivit omskuren.
Dessa berättelser är oerhört viktiga för att väcka ifrågasättandet av könsstympningen och dess kultur, men också för att sluta stigmatisera alla de som blivit könsstympade.
Att ha utsatts för könsstympning är inget att skämmas för.
Felix Lundqvist
Ordförande för S-studenter Lectio i Västerås.
Intisar Mahmmod
Ordförande för SSU Eskilstuna
Mariam Yassin
SSU Katrineholm