En elev står och spejar ut över skolgården. Med blicken följer han den dagliga mörbultningen av en ett år yngre elev. Det har hållit på ett tag nu. Flera minuter. Ett gäng elever i årskurs nio står i en ring och sparkar på samma kille, som de brukar sparka på. Efter ytterligare några minuter pallrar sig en trött lärarinna bort mot buset. “Sluta bråka nu grabbar”.
Killarna skingrar sig och lunkar sakta tillbaka mot skolbyggnaden. Efter kommer lärarinnan och den misshandlade eleven. Alla inblandade är fullt medvetna om att samma skådespel kommer sättas upp i morgon igen.
Ovanstående är en anekdot som ett flertal utav våra medlemmar kommer ihåg från sin grundskoletid.
Det socialdemokratiska och moderata styret i Strängnäs skryter gärna om hur väl implementerad deras antimobbningsstrategi är. De påstår sig sätta skolan högst upp på dagordningen.
Vi från Unga Strängnäspartister känner oss manade att sticka en nål i ballongen som utgör styrets verklighetsuppfattning.
Kommunens kommunala grundskolor är ett smärre helvete. Förra året gick endast 53 procent av eleverna ut årskurs nio med godkända betyg. Det innebär att kommunen är sämre på att leverera fungerande skolverksamhet än 95 procent av alla landets kommuner. Vi har sett oss om efter förklaringen till detta.
Vissa menar att det är invandringen med stort I som ställt till det för kommunen, men det väcker frågan: Hur kan Strängnäs vara sämre än säg Södertälje eller Botkyrka?
Varken vi, eller någon annan i kommunhuset, har alltså hittat svaret på detta mysterium. Det vi dock vet är följande: Strängnäs kommun är en värdelös skolhuvudman. Så har det dock inte alltid varit. 1998 gick över 80 procent av eleverna ut årskurs nio med godkända betyg. 2015 var siffran 71 procent.
Friskolorna klarar sitt uppdrag mycket bättre. Där går 91 procent av eleverna ut årskurs nio med godkända betyg. Den enorma skillnaden i resultat går inte att förklara med ojämlika elevunderlag. Skolan i Strängnäs är inte nämnvärt segregerad sätt till faktorer som föräldrarnas utbildningsnivå. Åtminstone inte i paritet med resultatskillnaden. Den enda segregerande faktorn är alltså att vissa elever går i skolor som styrets folk kontrollerar, medan andra skonas från det ödet.
Givet utvecklingen kan det tyckas rimligt att någon form av ansvarsutkrävning borde ha skett. Någon borde ha behövt se sig om efter en ny karriärbana. Men misströsta icke. Ordförande Högfeldt är inte en man som lämnar sina egna åt vargarna. De sitter kvar.
Samma skolledningar, samma tjänstemän och samma politiker. När en fotbollsklubb förlorar fotbollsmatcher gör man sig av med tränaren. När ett företag inte går med vinst sparkar man vd:n. När Strängnäs kommun levererar fruktansvärda skolresultat skryter de om fiktiva antimobbningsframgångar. Vi råder styret att vara handlingskraftiga. Att vara politiska. Flytta på dem som inte klarar av sitt uppdrag.
Styret verkar på fullaste allvar tro att samma personer som orsakat problemen samtidigt är de bäst lämpade att lösa dem. Alternativt gömmer de sig bakom den direkt apolitiska berättelsen om att det inte går att göra sig av med värdelösa maktmän.
Från höger lyfts avsaknaden av tjänstemannaansvar. Det är inte seriöst. Problemet är avsaknaden av politikeransvar. Kommunpolitiker har fullgoda möjligheter att både disciplinera och avskeda tjänstemän – om de skulle vilja. De vill inte, så enkelt är det. Varför de inte vill står mellan dem och Gud, men man kan ju alltid gissa…
Jacob Lönnebring
Ordförande Unga Strängnäspartister
Viktor Elgholm
Styrelserepresentant Unga Strängnäspartister