Sverige har valt en ny riksdag. Det i ett alarmerande klimatläge och efter en sommar som i stora delar av världen dominerats av extrem hetta och torka. Trots det var klimatfrågan i bakgrunden i valrörelsen och frågan om minskad animalieproduktion lyste med sin frånvaro.
Djurhållningen är enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO en av de viktigaste faktorerna bakom världens allvarligaste miljöproblem på alla nivåer, från den lokala till den globala: jorderosion, luftföroreningar, vattenbrist och vattenföroreningar. Djurhållningen är också den största utsläpparen av växthusgaser efter användningen av fossil energi. Framförallt är djurhållningen det allra största hotet mot världens biologiska mångfald, en mycket större faktor än alla andra mänskliga aktiviteter sammanlagt.
Vår överkonsumtion av kött och andra animalier är framför allt konsekvensen av politisk styrning mot denna typ av konsumtion. Animaliesektorn i rika länder är nämligen en till största delen skattefinansierad verksamhet, då den är alltför resurskrävande för att kunna vara lönsam på marknadsmässig grund. Sverige matar in enorma subventioner i kött- och mjölkproduktion, såväl genom EU som nationellt. FAO går så långt som att kalla dessa subventioner ”perversa”. Kostnaderna för de mycket allvarliga miljöproblem djurhållningen orsakar skjuter vi dessutom framför allt på kommande generationer.
Den rika världens anspråk på jordbruksmark för foderproduktion leder också till att priser på baslivsmedel blir artificiellt höga för de konsumenter vars mat inte subventioneras – det vill säga människor som bor i fattiga länder. Vår överkonsumtion av animalier är därför en starkt bidragande orsak till hunger och undernäring.
Trots detta visade Svensk mat- och miljöinformations valenkät om riksdagspartiernas arbete för hållbar mat att de flesta partier inte är intresserade av att minska köttkonsumtionen. Och de partier som har en politik för minskad köttkonsumtion driver inte denna speciellt hårt. Men utan en radikalt minskad animaliekonsumtion är det varken möjligt att nå Sveriges uppsatta klimatmål eller majoriteten av miljökvalitetsmålen. Vi tar inte heller vårt ansvar för de globala målen i Agenda 2030. Så det är en grundläggande förutsättning för Sveriges miljöpolitik att samhället börjar styra mot minskad köttkonsumtion.
Sverige kan till exempel upphöra med de nationella bidragen och till stor del styra de subventioner som går via EU bort från djurhållning och mot hållbar produktion av vegetabiliska livsmedel. På så sätt stöttas svenskt lantbruk och livsmedelsindustri i omställningen mot framtidens växtbaserade livsmedelssystem.
Vi behöver också se till att importen av animaliska livsmedel inte ökar som en konsekvens av en omställning mot hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Klimat- och miljöskatter på livsmedel i konsumentledet skulle effektivt hantera detta – och dessutom ge konsumenterna ekonomiska incitament för att göra hållbara matval.
Tystnaden kring djurhållningen i valrörelsen var skrämmande och farlig, när vi vet att den är det största hotet mot planeten och framtidens matförsörjning. Vi vill därför uppmana alla väljare att kontakta sina partier och kräva att de börjar ta djurhållningens miljöpåverkan på allvar.
Kräv en omfördelning av jordbrukssubventioner bort från djurhållning och mot produktion av vegetabilier! Kräv att djurhållningen betalar sina egna miljökostnader genom att ta ut dessa som skatt i konsumentledet!
Anne Casparsson
Jonas Norberg
Per-Anders Jande
Svensk mat- och miljöinformation