Den sista tiden har det debatterats huruvida dragqueens ska få läsa sagor för barn eller inte. Grunden för debatten är att bibliotek arrangerat sagostunder där just dragqueens läst sagor för barn. Detta har särskilt Sverigedemokrater protesterat högljutt mot. Protesterna grundar sig i illusioner om att barn blir föremål för sexualisering, och har försökt legitimerats av jämförelser med olämpligheten i att nazister skulle få läsa barnsagor.
I ett fritt samhälle ska politiken hålla en armlängds avstånd från kulturen. Det betyder bland annat att politiker inte ska bestämma innehållet i biblioteks eller andra kulturinstitutioners verksamhet. Ett brett utbud av kultur är gynnsamt för samhället, där det finns olika behov och smak.
Dragqueenartister arbetar med show och underhållning. De läser sagor för barn på ett sätt som barn tycker är spännande – många barn gillar färg, fläkt och uttrycksfull inlevelse. Det är en kulturupplevelse för barnen. Tycker Sverigedemokraterna inte om sagostunderna behöver de inte besöka dem – men de ska inte bestämma om andra får göra det.
Dessa sagostunder är inte farliga för barn. Vad som däremot är farligt, är när dragqueens jämförs med nazister. Jämförelsen är obeskrivligt magstark: nazister bär en vedervärdig historia där dels människor som tillhörde en viss grupp, dels människor som utmanade samhällets stela normer och nazisternas åsikter blev mördade. Något som dragqueens visar är rätten att uttrycka sig och vara sig själv, och att få tillhöra samhället, där det ska finnas plats för alla även om vi är olika. Det är motsatsen till vad nazister står för.
I kultur finns ett inneboende frihetsvärde. Det är kanske också vad barnen tar med sig från sagostunderna. Kultur är en del av friheten.