När barn och unga upplever otrygghet, misslyckanden, orimliga krav och aldrig får chansen att bygga en positiv självbild finns risken att livet i samhällets marginal blir ett attraktivt alternativ. I värsta fall går det så långt att de dras in i gängkriminaliteten. Om det sker behöver samhället agera snabbt, rationellt och samordnat och alla incitament måste dra åt rätt håll.

Men det räcker inte. Vi måste gå lika hårt åt problemets orsaker som själva problemet.  

Möjligheterna att påverka utvecklingen är större ju tidigare insatserna sätts in. Bäst chans att lyckas är alltså i för- och grundskoleålder. Därför behöver vi montera upp ett skyddsnät runt varenda sexåring som börjar förskoleklass. 

Men det är ingen nyordning som behövs i skolan. Det som behövs är att undervisningen anpassas till elevens förutsättningar. När elever får uppleva framgång och känslan av att lyckas, tar den kognitiva utvecklingen fart och självkontroll och moralisk reflektion byggs. 

Skolan måste också ha resurser och metoder för att hitta och lösa svårigheter innan de blir problem. Barn som inte når upp till kunskapsmålen, inte mår fysiskt eller psykiskt bra, har otrygga uppväxtvillkor eller bryter mot normer, regler eller lagar behöver uppmärksammas och få stöd så tidigt som möjligt för att bryta utvecklingen innan problemen vuxit sig stora. 

God samverkan mellan hem, skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst och polis är helt avgörande för att nå resultat. Ibland är det sociala insatser som behövs och ibland sjukvård. Skolan kan inte ta ansvar för allt.

När vuxna saknar de redskap som behövs för att vara sina barns föredömen är risken stor att barnen hamnar i samhällets marginaler. Arbetslöshet, osäkra framtidsutsikter, språksvårigheter eller svag familjeekonomi är faktorer som gör det riktigt farligt att befinna sig i en miljö där droger och gäng är närvarande. 

Därför måste vi bryta segregationen och vi måste få fler vuxna i arbete och in i samhället. Bidrag måste finnas för den som behöver det, men aldrig bli norm och ingen ska behöva fastna i SFI. Incitamenten måste finnas för utbildning och egenförsörjning, gärna i kombination. 

Men det handlar inte bara om socioekonomisk klass och utsatthet. Det är inte bara i särskilt utsatta områden som det finns barn som är otrygga. Barn och unga som mobbas, som har en diagnostiserad eller odiagnostiserad funktionsvariation eller lider av psykisk ohälsa och som inte får den hjälp och det stöd som de behöver riskerar också att kantra åt fel håll.

Därför måste det finnas individanpassat stöd i många olika former till samtliga kommunens föräldrar i behov av det. Broar behöver byggas mellan myndigheter och människor. För trygga föräldrar ger trygga barn. Att omhänderta ett barn måste alltid vara den allra sista utvägen. 

Alla alternativ till gängmiljön är bra insatser. Mötesplatser och föreningar som arrangerar aktiviteter där människor från olika sammanhang, åldrar, bakgrund och kön möts måste alltid stöttas och uppmuntras. Och fler unga måste få in en fot på arbetsmarknaden. De kriminellas dörr är alltid öppen, så dörren till sommarjobb får aldrig vara stängd. Vinsterna är framtidstro, trygghet och en upplevelse av tillhörighet och meningsfullhet. 

Det krävs en by för att uppfostra ett barn sägs det. Låt Eskilstuna vara den byn. En välfungerande, solidarisk by där vi står emot den förenklade uppdelningen i "vi och dom" och ser på alla barn som våra barn.

Malin Kruhsberg (C)
Leena Kumpula (C)
Murat Tosun (C)
Toppkandidater i kommunvalet i Eskilstuna 2022