Den lilla rest av Eskilstunas stolta Fristad, som grundades 1771, är på väg att försvinna. Nu finns bara några träbyggnader kvar på ursprunglig mark. Fristaden omfattade långt över 100 gårdar belägna mellan Fristadstorget och Tullgatan. Det är det enda området i Sverige som skapades för att, med skattelättnader, låta hantverkare och deras arbetare bedriva egen verksamhet befriade från det stränga skråtvång som styrde hantverket runt Köpmangatan på andra sidan ån.
Detta gjorde att många arbetstillfällen skapades i Fristaden. Alla var metallhantverkare och arbetare i finsmide med tillverkning av bland annat lås, nycklar, knivar, klingor och mycket annat som så småningom lade grunden för Eskilstunas storhetstid inom den blomstrande metallindustrin på slutet av 1800-talet och fram till 1950-talet.
För sju år sedan debatterades frågan om Fristadsreservatets framtid. Nya utredningar har tagits fram, men ingenting har hänt än. En Fristadscirkel knuten till lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner har producerat en intresseväckande utställning om Fristadens historia. Denna har visats på ett stort antal platser i kommunen och på länsmuseet. Men Fristadsreservatet ser fortfarande lika övergivet ut som tidigare.
I snart 50 år har ansvariga, i olika utredningar, funderat på hur husen ska användas. Flera mindre initiativ har tagits i reservatet, som till exempel ett förslag till att inrätta en byggnadshytta för att utbilda byggnadsarbetare i byggnadsvård. Det blev inget av detta förslag, eftersom intresset var för lågt. Lokaler har hyrts ut till möbel- och fönsterrenoverare och till försäljare av äldre byggvaror med mera. Inget företag har överlevt på grund av ekonomiska skäl.
Ett förslag är att sälja de befintliga byggnaderna med villkor för varsam upprustning enligt den modell som skapades när Köpmangatans äldre bebyggelse eller kv Vattenpassets på Nygatan renoverades. För varje hus bör skapas en miljö som påminner om den ursprungliga. Byggnaderna ägs av en bostadsrättsförening som också svarar för tomtmarken.
Det bör i så fall göras ett undantag för boningshuset med smedja i hörnet av Nygatan och Bruksgatan som står på ursprunglig plats. Det bör i fortsättningen ägas av kommunen och vara en plats för kulturaktiviteter som till exempel utställningar rörande Fristaden och kurser – eventuellt i byggnadsvård.
En del av tomtmarken delas in i odlingslotter. Någon lott odlas med växter likt en gammal kålgård eller trädgård från Fristadstiden. Övriga lotter arrenderas ut till hugade. Kanske är odlarna villiga att odla kålgården själva.
Plats för spadar och andra redskap finns i en nyuppförd ekonomibyggnad på tomten. Det vore fint med en grön oas mitt i stan som kan vara öppen för besökare. Den lilla enrumsstugan på området kan, om den inte upplåts som bostad, fungera som café eller kolonistuga för de arrenderande odlarna.
Man brukar ofta hävda att byggnader som är i dåligt skick ska rivas. Det har även påståtts om Fristadshusen. Enligt experter jag talat med är byggnaderna i förhållandevis bra skick med hela tak och bra timmerstommar och alltså inte rivningsfärdiga. Det lär också finnas ytterligare ett Fristadshus lagrat i något förråd.
Gamla hus måste användas för att överleva. Att förtäta just det här lilla området med modern bebyggelse förstör reservatet och är knappast nödvändigt med tanke på alla nya bostäder om nyligen byggts och är under uppbyggnad i centrum och Munktellområdet. Nu är det dags för ansvariga att fatta rätt beslut för Fristadsreservatet.
Eva Alström
Ledamot i styrelsen för lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner