Redan på 1980-talet sjösattes kampanjen ”Starta eget” med syfte att splittra de starka organisationer teater-, musik-, text- och bildskaparna hade byggt upp. Konstnärerna och deras organisationer hade sedan 1960-talet drivits av viljan och lusten att utforska olika uttryck och samarbetsformer i nära kontakt med publiken – utan att snegla alltför mycket på profitmaximeringen.
Det nya stridsropet ”Starta eget” lät dock lite lockande för många tavelmålare, fiolspelare och teaterfolk! En individuell befrielse hägrade! Just individualiseringen var också huvudavsikten och målet för näringslivet. Den kollektivistiska sammanhållningen och den gemensamma kampen utanför kommerstänket störde dem.
Redan på 1970- talet initierade arbetsgivarorganisationen SAF en kampanj för att bekämpa alla former av kollektivism inom kulturen. Tidöregeringen har kraftfullt fortsatt i deras spår och det statliga, regionala och kommunala stödet för olika former av kultur har minskats drastiskt samtidigt som kulturlokalernas hyror höjts. Man ger med ena handen och tar tillbaka mångfalt, bland annat med Statens fastighetsverks hjälp.
Ett årligt konvent i Eskilstuna framstår som ett av de tydligaste exemplen för Näringslivets framgångsrika framfart. Än en gång ska konventet ”Folk och kultur” genomföras. Ett lovvärt initiativ tänkte många med mig när det hela sjösattes för ett antal år sedan. Bra för kulturen i Eskilstuna, Sörmland och hela landet.
Tillställningen visade sig dock redan från begynnelsen bära ett tydligt prägel av Näringslivets kultursyn och deras offensiva strävan att ändra kulturbegreppets innehåll.
Näringslivet vill att kulturen blir alltmer som ett verksamhetsområde bland andra och benämns i all deras dokumentation som ”kulturella och kreativa näringar. Kulturen som ett område med plats för fantasi, experiment, lekfullhet och frihet från överhetens styrning bör avslutas. Deras ambitioner har inneburit och innebär en ändring i villkoren för oss konstnärer och kulturskapare.
Förutom kraftigt minskade medel skall vi snärjas helt in i deras tankesätt. Kulturministern Parisa Liljestrand (M) driver tydligt näringslivets linje ”Vi måste bli bättre på att prata om vad kulturellt och kreativt entreprenörskap är och vad det behöver vara i framtiden-nämligen företagande.”
Vi som skapar kulturen benämns nu som ”kunder” av våra kommuner. Kommunerna vill nu prioritera något de kallas för ”bred populärkultur”. Med sådant menar de kultur som de tror kan tas emot av maximalt antal människor.
Norrköpings före detta kommunalråd Sofia Jarl (M) har helt anammat denna profitmaximeringssträvande syn då hon rekommenderar stadens symfoniorkester (SON) att spela Abba. Publiken tros sakna vilja och förmåga att använda sin fantasi för att ta emot mer mångfacetterad kultur.
Åter till Folk och kultur. På konventet kan vi, fria kulturskapare, köpa oss en monterplats eller ett rum för att visa vad vi gör. Man kan även till exempel som poet eller musiker uppträda en kortare tid på en minimal scen med 20-tal åhörarplatser, men det är självklart gratisarbete. Man får vara glad att man får synas.
Gratisarbete gör däremot inte de personer som engagerats som moderatorer under konventet. En av dem var Per Schlingman. Hans ersättningsnivåer är välkänt extremt höga, minst 1 000 kronor per minut!
Huvudprogrammen på konventet domineras av byråkrater från olika institutioner, myndigheter och politiker som diskuterar – oftast utan inblandning av kulturskapare – kring nyttan med kulturen. En av de mest hajpade tillställningarna för ett par år sedan var ett halvdussin storföretagsledare som resonerade kring på vilket sätt kulturen kunde användas för att gynna deras verksamhet. Ingen kulturskapare var inbjuden till diskussionen.
I år har då näringslivets styrande roll för konventet i Eskilstuna lyfts fram ordentligt: från att ha varit halvt dold har de som hållit i tyglarna nu kommit ut ur garderoben med en ny klargörande rubrik ”Folk och kultur = näringsliv". Folkrörelsesverige och kulturskaparnas organisationer ges ingen plattform. Nästa år kan nog ordet ”Folk” plockas bort från rubriken.
Frågan är om vi kulturskapare och våra organisationer orkar bekämpa businesstänket med allt mindre ekonomiska resurser ? Hur ser framtiden ut ?
Tuomo Haapala
Regissör, musikskapare och skrivare