Just nu pågår FN:s stora toppmöte om världens natur COP15, i Montreal, Kanada.
Världens ledare har därmed möjlighet att anta nya mål för att stoppa förstörelsen av biologisk mångfald och rädda våra ekosystem, djur och växter. Vill vi vända utvecklingen så går det. Men tiden att agera är nu. En miljon arter riskerar att utrotas från jorden de kommande decennierna. Förstörelsen av naturen är alarmerande och det är resultatet av mänsklig aktivitet.
Vi är på väg in i den sjätte globala massutrotningen av arter. Sedan 1970-talet har världens bestånd av fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur minskat med hela 69 procent. Det blinkar rött i statistiken. Bakom siffrorna gömmer sig världar av liv som försvinner. Liv som mänskligheten är beroende av.
Den nedåtgående trenden är tydlig också i Sverige. Antalet rödlistade arter ökar år för år, torsken är slut, strömmingen längs kusterna är slut, våra småskaliga fiskare tvingas lägga ned sin verksamhet. Avverkningstakten av de sista resterna gammelskog är rekordhög. Om 10–15 år väntas gammelskogen vara borta i vissa delar av Sverige om vi inte skyddar den.
Även i Sörmland finns hotade naturmiljöer, till exempel är omgivningarna kring Hartsö mycket rika och varierade och utgör ett betydelsefullt område för sjöfågel. Klippstränderna har gott om alger och tång och det finns såväl strömming, skarpsill som musslor i vattnet. Området är utpekat av Naturvårdsverket som Baltic Sea Protected Area som ingår i Helsingforskommissionens nätverk av skyddsvärda marina områden i Östersjön, men inget skydd finns i dagsläget.
Sörmland har också drabbats hårt av granbarkborren som orsakat att många granar torkat ihjäl och att den sällsynta svampen bombmurkla som är beroende av gran riskerar att försvinna helt. Granbarkborren har också drabbat naturskyddade områden i Sörmland, bland annat Fräkenkärret och reservatet Tore Grav i Nyköping, där alla gamla granar dött.
Men det finns hopp. Om vi bara vill, så kan naturen göra comeback, om vi bidrar med en hjälpande hand och ger naturen tid och rum för återhämtning. Bävern, klockgroda och vit stork är tre exempel på djur som försvunnit från Sverige men som återkommit. Mer än 60 kvadratkilometer våtmark har restaurerats eller anlagts i Sverige, våtmarker som nu myllrar av liv samtidigt som de är aktiva klimatkämpar. En riktig win-win situation för både klimatet och den biologiska mångfalden.
Alla globala frågor är lokala, och vice versa. Nu pågår framtagandet av ett nytt Parisavtal för Naturen, för att stoppa och vända utvecklingen. Det är viktigt att Sverige driver på för en ambitiös naturpolitik och ställer sig bakom att skydda 30 procent av naturen, representativt och långsiktigt. Frågan är om miljöminister Romina Pourmokhtari (L) kommer driva på för ett ökad skydd och finansiering för att kunna nå de mål som sätts, när M, KD och SD redan innan toppmötet har deklarerat att de inte tycker att mer skydd behövs.
Sveriges nya högerregering med stöd av SD driver en farlig och verklighetsfrånvänd politik på tvärs med forskningen och all vetenskaplig expertis. Deras slakt av klimat- och miljöbudgeten och nedmontering av miljöpolitiken gör Sverige till ett alibi för andra länder som vill sänka ambitionsnivån och takten i omställningen.
Att fortsätta längs den inslagna vägen är inget annat än att accelerera artkrisen. Starka, artrika ekosystem är människans bästa vän i kampen för att trygga en planet som det går att leva på.
Emma Nohrén
Riksdagsledamot och ordförande miljö- och jordbruksutskottet (MP)
Rebecka Le Moine
Talesperson för biologisk mångfald (MP)
Marielle Lahti
Riksdagsledamot från Sörmland (MP)
Maria Carlén Lindwall
Ordförande MP Sörmland