Hög risk att Eskilstuna inte når klimatmålen

Trafikplaneringen och den fysiska planeringen i en kommun  ger tydliga exempel på hur olika vägval kan få vitt skilda konsekvenser för klimatet, skriver Miljöpartiets gruppledare Mohamed Abdukani och Marielle Lahti.

Trafikplaneringen och den fysiska planeringen i en kommun ger tydliga exempel på hur olika vägval kan få vitt skilda konsekvenser för klimatet, skriver Miljöpartiets gruppledare Mohamed Abdukani och Marielle Lahti.

Foto: Joakim Serrander

Debatt2022-11-24 18:16
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På det senaste kommunfullmäktige i november fattade ledamöterna beslut om det fortsatta klimatarbetet i kommunen genom att anta ett klimatprogram för Eskilstuna och en klimatplan för kommunkoncernen. 

Eskilstuna har saknat en klimatplan i två år – därför är det glädjande att det nu finns dokument som ska visa vägen framåt i klimatpolitiken. Tyvärr saknar planen de åtaganden som kan gör att vi kan nå målen. 

Därför anser vi att kommunstyrelsen skyndsamt behöver återkomma med ett förslag på ett klimatpolitiskt styrdokument, där målen följs av faktiska åtaganden som säkerställer att målen nås. 

Problemet med klimatprogrammet och planen är inte vad som står, utan det som inte står i dem. Programmet tar avstamp i att klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar och ett verkligt och obestridligt hot mot hela vår civilisation. Det manar till handling. Det gör även de mål som sätts upp, nämligen att kommunen ska vara klimatpositiv 2045 och att utsläppen ska minska med 80 procent till 2030. 

Särskilt inriktningen att utsläppsminskningen ska ske i exponentiell takt och omfatta både territoriella och konsumtionsbaserade utsläpp – är jättebra! – men det understryker samtidigt behovet av kraftfulla åtgärder. 

När det kommer till åtaganden står det dock sämre till. Det är orimligt, menar vi, att kommunen slår fast mål utan direkta åtaganden eller delmål. Målen kommer inte förverkligas av sig själva. Det är visserligen bra att utveckla innovativa samverkansmodeller och involvera andra aktörer i klimatomställningen men kommunen måste gå före.

Inte heller klimatplanen för kommunkoncernen innehåller några konkreta mål utan är mest en upprepning av klimatmålen från klimatprogrammet. Det finns en allmän uppmaning till kommunens nämnder och andra organ att själva ta ansvar för den klimatpåverkan som verksamheten orsakar och skapa förutsättningar för andra verksamheter att minska sin klimatpåverkan.

Målen är visserligen lovvärda, men återigen saknas en plan för hur målen ska nås. 

Det finns betydligt mer kommunen kan göra och som det dessutom skulle vara synnerligen lämpligt om just kommunen åtog sig.

Trafikplaneringen och den fysiska planeringen i en kommun ger kanske de tydligaste exemplen på hur olika vägval kan få vitt skilda konsekvenser för klimatet och hur kommunens agerande påverkar förutsättningarna för andras klimatarbete. Här är några exempel:

  • Byggs samhällen så att det är lätt att få ihop vardagspusslet – utan att äga egen bil. Eller bygger man så att de flesta behöver bil för att klara sina behov? 
  • Planeras bebyggelsen så att det är nära mellan bostäder och service eller prioriteras bilorienterad externhandel? 
  • Går den nya bebyggelsen att försörja med kollektivtrafik eller är den för utspridd? 
  • Finns det säkra gång- och cykelvägar så att barnen själva kan ta sig skolan i stället för att oroliga föräldrar ska skjutsa sina barn i bil – och därmed orsaka en otrygg trafikmiljö vid skolan? 

Om vi menar allvar med de klimatmål som föreslås, även när de kan komma i konflikt med andra ambitioner som kommunen har, så behöver klimatdokumenten också slå fast vissa principer för hur klimatmålen påverkar de andra politikområden som kommunen hanterar. Det innebär att all trafikplanering, fysisk planering och så vidare behöver ske på ett sätt som är förenligt med att utsläppen ska minska med 16 procent varje år. 

Mohamed Abdukani
Gruppledare (MP) Eskilstuna

Marielle Lahti
Gruppledare (MP) Eskilstuna