Förra veckan släpptes årets ranking av företagsklimatet. För Sörmlands del blev det positiva resultat för de flesta kommuner, sex av länets nio kommuner tar kliv upp i rankingen och det är inget som förvånar mig som träffar företagare, och de som arbetar för att stötta hjälpa, och ta beslut som påverkar företag i kommunen. Att vi i Sörmland både har årets klättrare i form av Oxelösund, en kommun som ligger på topp fem (Trosa), och Strängnäs som gör sitt all time high säger att dessa kommuner har bestämt sig och det märks.
Men vad är det som skapar ett bra företagsklimat, denna något fluffiga definition som vi tror påverkar alla möjliga typer av beslut som företag tar när det kommer till expandering, etablering och hur man pratar om kommunen?
För det första ska kommunen ha en tydlig struktur på plats. Vem har ansvar för vad? Ett sätt att börja är att se över kommunens hemsida som vänder sig till företagare. Är det tydligt hur man kan komma i kontakt med kommunen? Beskrivs det vad de olika rollerna stå för? Jag tror inte det är många företagare som har en aning om vad en näringslivsstrateg arbetar med. En tydlighet kring tillstånd och tillsyn, vad man som företagare kan förvänta sig och servicegarantier för när man ska få återkoppling kring ett ärende.
För det andra är tillgängligheten en mycket viktig faktor. Dels handlar det om att rent fysiskt komma ut och möta företagen för att diskutera deras aktuella frågor, dels handlar det om att vara nåbar. Handeln har oftast bäst möjlighet att träffas på kvällstid och tillverkningsföretag tidig morgon. Att anpassa tiden efter företagens behov bidrar till en fördjupande dialog och skapar stort förtroende. Bjud in, sprid i olika kanaler och lyssna när du som kommunrepresentant träffar företag.
Räkna inte med att en företagare alltid vill/kan vara ärlig om sin uppfattning av kommunen vid ett första möte. Kanske är företagaren beroende av en god relation på grund av att man behöver mark, är med i en pågående upphandling eller är i beroendeställning till kommunen av andra anledningar. Ibland kan det behövas lite lirkande och att man först skapar förtroendekapital för att de riktiga knäckfrågorna ska kunna ta plats i diskussionen.
För det tredje handlar det om vilken kultur man odlar i kommunen. En grundsten är att medarbetarna finns till för de som bor och verkar i kommunen. Kanske kan det behövas särskilda sittningar om kommunens värdegrund och varför man är på jobbet? Kulturbärare är alla anställda inom en kommun. Vilken kultur vill man förmedla ut till företag och medborgare som vill satsa lokalt?
För det sista. Det måste finnas en tydlig uppfattning från politiskt håll att näringslivet ska prioriteras och att det näringspolitiska arbetet ska vara självständigt frikopplat från ideologiska kärnfrågor.
Eskilstuna är en snittkommun när det kommer till rankingplacering med jämförbara kommuner. Det som oroar är att det finns en nedåtgående trend. Jag ser med stor förhoppning fram emot tillväxtrådets kommande arbete för att ge Eskilstuna epitetet Sveriges SME-kommun. För att komma dit krävs fokus på några av de saker jag nämnt ovan. Varför inte kika på hur Nyköpings kulturresa har sett ut? Ett bra exempel i närområdet.
Det är kanske lätt att avfärda vår enkät om företagsklimat, kanske är attityder inte viktigt alls om man jämför med hårda fakta och statistik. Men efter att ha arbetat med de här frågorna i fyra län under snart tio år kan jag meddela att det är en annan känsla, ett självförtroende och ett driv i de kommuner som har ett bra företagsklimat. Man vill vara där, vara en del av, och medborgarna trivs. Känslor hjälper oss att ta en massa beslut, på gott och ont. Men trots allt är den ganska viktig för oss människor. Den där känslan.
Sofia Sjöström
Regionchef Svenskt Näringsliv Södermanlands län