De senaste åren har EU tagit stora kliv framåt på klimatområdet. Klimatmålen till 2030 har skärpts, liksom de verktyg som ska ta oss dit. Inte minst gäller det EU:s utsläppshandel, som band annat träffar industrier och kraftverk inom EU, och de ”klimattullar” som ska skapa en schysst spelplan gentemot företag utanför EU.
För Sverige är det goda nyheter. Då Sverige var tidigt ute i klimatpolitiken har vi nu företag som ligger långt framme, samtidigt som vi är gynnade med naturresurser, som förnybara energikällor och biobaserade råvaror som kan ersätta fossila. När EU höjer takten står alltså svenska företag redo med klimatsmarta lösningar.
Nu är det dags att ta nästa steg. Efter valet ska det nyvalda EU-parlamentet ta ställning till ett nytt klimatmål för 2040. För oss gröna är det självklart att det målet måste ligga i linje med vad vetenskapen rekommenderar, samtidigt som EU tar sin rättvisa andel av det globala ansvaret. I praktiken innebär det att vi behöver binda mer kol i skog och mark än vad vi släpper ut.
Mål i sig är dock inte mycket värda om de inte också följs av åtgärder. Flera av dessa är medlemsstaternas ansvar, men EU har också en viktig roll. Utsläppshandeln behöver hålla hög ambition, där en utvidgning av klimattullarna till fler varor möjliggör ett snabbare stopp för gratistilldelningen av utsläppsrätter till vissa industrier.
För verksamheter som inte ingår i utsläppshandeln är det koldioxidskatter som gör det lönsamt att satsa fossilfritt. Där behövs en europeisk minimiskatt på koldioxid, i stället för dagens föråldrade regler som tvingar medlemsstater att beskatta förnybara bränslen på samma sätt som fossila, samtidigt som exempelvis flygbränsle inte beskattas alls.
EU:s budget måste klimatsäkras, så att inga pengar går till klimatskadlig verksamhet. Detta gäller inte minst jordbrukspolitiken, som borde ställas om för att gynna ett mer miljö- och djurvänligt jordbruk.
Att effektivisera vår energianvändning gör oss mindre sårbara när geopolitiska eller andra händelser driver upp energipriserna, men även om många effektiviseringsåtgärder är lönsamma i längden så kan de kosta inledningsvis. I motsats till alla de omställningar vårt samhälle redan gått igenom – och kommit ut starkare på andra sidan – innebär det klimatnödläge vi befinner oss i att vi tyvärr inte har tid att skynda långsamt.
För att människor inte ska komma i kläm behöver omställningen ske på ett rättvist sätt. EU behöver fortsätta på den inslagna vägen där intäkter från bland annat utsläppshandeln kan användas för att stötta personer som påverkas särskilt av omställningen, till exempel med vidareutbildning till nytt jobb eller ekonomiskt stöd.
Tyvärr finns det populistiska krafter som försöker låtsas att klimatomställningen är ett större hot mot oss än klimatförändringarna. Det gör det viktigare än någonsin att rösta in många gröna motkrafter i EU-parlamentet. Vi vet att klimatomställningen inte behöver bli ett hot – om vi gör den på rätt sätt.
Vi kan föra en politik som tar vara på de möjligheter som omställningen ger, för våra företag och våra samhällen, samtidigt som vi ser till att ingen hamnar i sticket. Klimatförändringarna kan vi däremot inte göra på rätt sätt, utan de kommer att drabba oss alla och redan utsatta människor hårdast.
Linus Lakso
Riksdagsledamot (MP), kandidat till EU-parlamentet för Sörmland
Maria Carlén Lindwall
Distriktsordförande Miljöpartiet Sörmland