Debatt: Kliv ner från läktaren, kulturpolitiker

Är du ett missförstått geni? Drömmer du om att försörja dig på din kreativitet, men har brist på tillräckligt intelligenta köpare? Då har vi goda nyheter till dig! I Strängnäs kommer du inte längre vara missförstådd. Kommunen känner igen ett geni när den ser ett. 
Är du däremot en mellanstadieelev som inte har råd med nya fotbollsskor? Eller en ungdom som inte har råd att betala gitarrlektionerna på kulturskolan? Då måste vi tyvärr meddela att kommunen mycket ansvarsfullt hushållar med sina resurser. 
Det här är en mycket ologisk prioriteringsordning. Det håller nog de flesta med om.
Enprocentregeln är en ekonomisk princip för investeringar som innebär att en procent av budgeten vid ny-, om- och tillbyggnationer av fastigheter, infrastruktur och offentliga miljöer investeras i byggnadsanknuten konstnärlig gestaltning. Det är ett dåligt sätt att hushålla med skattebetalarnas resurser eftersom att utgiften inte bestäms av behovet utan av storleken på en annan investering. Säg att kommunen ska bygga en simhall för 500 miljoner kr. I praktiken innebär det att kommunen av princip skulle lägga ut 5 miljoner kronor på konst. Mycket av konsten som köps in magasineras och kommer aldrig till allmänhetens beskådning. Därtill står enprocentregeln i vägen för andra kulturfrämjande investeringar. Säg att kulturskolan behöver nya gitarrer men att kommunen nyligen köpt upp konstverk för 5 miljoner i samband med ett badhusbygge, då finns risken att det saknas resursutrymme för gitarrerna.
Anledningen till dessa absurda förhållanden är inte svårare än att politikerna är för lata för att själva orka med att fatta beslut i sådana här ärenden. Precis som alla andra politiker har kulturpolitikerna lämnat makten över våra gemensamma medel till förvaltningen. 
Och förvaltningen består av byråkratiska tjänstemän, som varken får eller förmår att agera rörligt och situationsanpassat. Det är därför som det politiska hantverket ska styras av folkvalda politiker. Det är grundbulten i vår demokrati. När dock politikerklassen hellre sitter på åskådarplats än löper på spelplanen behöver byråkraterna en bruksanvisning för när de ska använda vristen eller bredsidan. 
Enprocentregeln är en sådan bruksanvisning. Hade politikerna befunnit sig på spelplanen hade den inte behövts. Därför borde den avskaffas. För att tvinga politikerna tillbaka på planen igen. 


Ossian Ekelund, Ordförande Unga Strängnäspartister