Det bidrag som Eskilstunas sverigefinnar har gett vår stad kan inte nog understrykas. Vad som började på 1950- och 60-talen, där finnar som mina farföräldrar byggde upp det svenska folkhemmet på fabriksgolven i Munktell och Nyby bruk; har i dag lett till att var sjätte Eskilstunabo är av finsk bakgrund och har format stadens karaktär på ett alldeles särskilt sätt.
Som tidigare ledamot av det kommunala minoritetsrådet har jag med sett hur den Sverigefinska gemenskapen i Eskilstuna är beroende av ideella krafter, som den Sverigefinska skolan eller de Sverigefinska pensionärsföreningarna; men också i lika hög grad beroende av kommunens ekonomiska och politiska uppbackning samt de lagstadgade skyldigheter som Eskilstuna har i egenskap av Sverigefinskt förvaltningsområde.
Till min glädje fick jag uppleva hur kommunens tjänstemän och anställda verkligen gör allt och lite till för att leva upp till dessa skyldigheter, med uppbackning av en politisk samsyn över blockgränserna.
Desto mindre glädje upplevde jag när jag tog del av nyheten att den Sverigefinska skolan i Eskilstuna har hamnat i ekonomiska problem och tvingas sälja sin skolbyggnad.
Ordföranden i skolans stiftelse har beskrivit hur det är osäkert huruvida skolverksamheten kan fortsätta i framtiden.
Ifall den Sverigefinska skolan tvingas läggas ned skulle det inte bara vara ett dråpslag mot Eskilstuna som bärare av Sverigefinsk kultur och tradition i Sverige och alla familjer som vill föra sitt språkarv vidare. Det skulle också medföra en risk att kommunen inte fullt ut kan leva upp till de skyldigheter som lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ställer.
Enligt lagen så ska finska förvaltningsområden (såsom Eskilstuna) sträva efter att erbjuda förskoleutbildning som helt eller delvis är på finska. Den Sverigefinska skolan driver utöver grundskoleverksamhet också förskolan Pikku-Erkki, om den försvinner så skulle kommunen gå från sex till tre finska förskoleavdelningar.
Jag anser att det bör ligga i kommunpolitikernas intresse att hjälpa Sverigefinska skolan här och nu för att undvika en situation i framtiden där den kommunala förskoleverksamheten blir ännu mer belastad, och där kommunen inte kan leva upp till sina åtaganden som förvaltningsområde.
Eftersom lokal tycks vara det akuta problemet i dagsläget, så anser jag att styret kan utreda huruvida kommunen kan hyra ut lokaler till skolan. Det ges dessutom utrymme i skolförordningen (14 kap 6 §) att betala ut ersättning till fristående skolor för faktiska lokalkostnader i stället för genomsnittlig lokalkostnad ifall särskilda skäl föreligger.
Normalt kan ett sådant skäl vara att underlätta för landsbygdsskolor med höga lokalkostnader, men att bevara hälften av kommunens finskspråkiga förskolekapacitet och leva upp till våra lagstadgade skyldigheter som förvaltningsområde bör rimligen kunna klassas som särskilt skäl med.
Jag hoppas att den politiska majoriteten i Eskilstuna tar initiativ till att undersöka kommunens möjligheter att stödja Sverigefinska skolans verksamhet framöver. Ifall det är möjligt för skolan att bevara sin verksamhet i dag så undviker vi större utgifter för kommunen i framtiden och en kulturell tragedi för staden.
Det var Sverigefinnarna som i hög grad byggde det välstånd som i dag är kommunens ekonomiska ryggrad, därför har vi en skyldighet att stödja deras ättlingar med att bevara sitt språk.
Simon Jyrkäs
Engagerad i minoritetsfrågor