Det är väldigt otydligt om socialförvaltningen tycker kollo är hämmande eller hjälpande för barnens utveckling.
Den 11 oktober finns det en stor risk att många barn i Eskilstuna kommun kommer bli helt förkrossade. Det måste absolut inte bli så, men på grund av okunskap, dåliga prioriteringar och en skev syn på ”evidens” kan det ske.
Jag syftar på socialnämndens förslag till beslut att helt eller delvis avveckla Eskilstuna kommuns kolloverksamhet. I nuläget har Eskilstuna kommun två kollogårdar, Åshorn och Sågarsvedet. Antingen ska de enbart avveckla den ena gården Åshorn, eller både Åshorn och Sågarsvedet. Eskilstuna har bedrivit kolloverksamhet sedan 1936, och båda gårdarna ses som institutioner för många av kommunens invånare.
Socialförvaltningen, som fått i uppdrag att göra föra fram ett förslag som socialnämnden ska ta ställning till, skriver i sitt beslutsunderlag: ”Förslaget innebär att socialnämnden inte längre erbjuder kolloverksamhet med anledning av att det inte finns evidens på att det bidrar till utveckling hos barnen eller förhindrar att barnen inte behöver socialtjänstens stöd i övrigt, utan endast blir ett tillfälligt miljöombyte”.
Socialförvaltningen menar dessutom att det finns forskning ”på att insatsen sommarkollo riktat för målgruppen barn och unga med risk för normbrytande beteende kan ha negativ effekt och anses skadlig”.
De grundar detta helt på en studie från 1930-talet där vissa pojkar mellan 5–13 år i utsatta situationer fick stödåtgärder som kyrkbesök, simning, träslöjd, medicinsk eller psykiatrisk vård, samt även sommarkollo för ungefär hälften av barnen. Pojkarna fick, enligt studien, ”sämre” liv än andra pojkar som inte fick samma stödinsatser.
Fast det inte är specificerat hur sommarkollot var utformat använder socialförvaltningen detta som evidens för att kollo kan vara psykosocialt skadligt. Trots att det fanns extremt många faktorer som påverkade utfallet i studien och att hälften av barnen som fick stödinsatser inte ens åkte på sommarkollo.
Socialförvaltningen väljer alltså att använda sig av en nästan hundra år gammal forskningsstudie som ”evidens”, som dessutom inte är särskilt relevant.
Frågan är då: Vad har socialförvaltningen identifierat i studien som säger att det var just kollo som var hämmande? Hur skiljer det sig evidensmässigt från kyrkbesök, simning, samt de psykosociala insatser som socialtjänsten gör varje år? Måste vi avverka alla aktiviteter eller insatser som var med i studien, med risk för att de kan vara psykosocialt hämmande?
Studien presenterades på ett webinarium, som socialförvaltningen hänvisar till i sitt beslutsunderlag. Där problematiseras psykosociala behandlingsmetoder som används, trots det inte finns någon evidens. Knut Sundell, en av forskarna som medverkade på webinariet rekommenderar då ett förhållningssätt där man behöver ha en ”kontinuerlig övervakning av hur en viss insats fungerar och med ständig beredskap att byta insats om i förväg uppställda kriterier inte infrias”.
Med andra ord menar socialförvaltningens egen källa att man, i avsaknad av evidens, måste granska den specifika insats som gäller.
Socialförvaltningen menar själva att det saknas evidens för kolloverksamhetens inverkan på barnens utveckling. Trots det har de inte besökt kolloverksamheten under pågående verksamhet 2024, fast de fick sitt uppdrag att utreda besparingar inom förvaltningen redan i april.
Socialförvaltningen har dessutom ett stort underlag att ta del av i form av barnens och personalens utvärderingar, som borde beaktas i mycket högre grad.
Då är frågan: Varför har socialförvaltningen inte granskat verksamheten och inte samlat relevant evidens för detta beslut om det är så viktigt?
Socialförvaltningen påpekar själva att det finns ”väldigt lite forskning eller evidens på insatsen sommarkollo att tillgå i Sverige”. De har helt rätt i den frågan. Trots det har de inte intresserat sig för att samla en egen bild av hur just denna verksamhet fungerar. De lyfter dock att barnen som fyllt i utvärderingarna är positiva till kollo.
Socialförvaltningen har inte besökt kolloverksamheten när verksamheten pågår.
Socialförvaltningschef Elisabeth Kantor säger också att socialförvaltningen ”är väl medvetna om hur värdefullt det varit för många människor” och att ”möjligheten att erbjuda sommarkollo [är] en viktig del” i de aktiviteter kommunen erbjuder. Detta motsäger den forskning som de själva lyft. Det är oklart om de faktiskt tycker kollo är hämmande eller hjälpande för barnens utveckling. Hur ska de ha det egentligen?
Socialförvaltningen hade dessutom, för att visa en mer sanningsenlig bild av forskningsläget om kollo, kunnat lyfta in internationell forskning. Exempelvis finns en studie av Merryman et al (2012) som sett att sommarkollo haft en positiv effekt på ungdomar med riskfaktorer, i jämförelse med ungdomar med riskfaktorer som inte varit på sommarkollo.
Barnen på kollot utvecklade i högre grad sina sociala färdigheter och positiva värderingar. Med tanke på att studien är cirka 80 år yngre än den studie som socialförvaltningens utredning vilar på, och enbart fokuserad på just sommarkollo, finns argumentet att Merryman et als studie är mer relevant.
Sammanfattningsvis vill jag lyfta följande. Socialförvaltningen har i sitt beslutsunderlag inte vilat på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är dessutom väldigt otydligt om de tycker kollo är en hjälpande eller stjälpande insats, då de uttryckt båda syner. De har inte heller besökt kolloverksamheten under pågående verksamhet under flertalet år, och beaktar inte de överväldigande positiva utvärderingarna som barnen gjort i tillräckligt hög grad. De säger sig ha gjort en barnkonsekvensanalys, men det är tydligt att socialförvaltningen prioriterar pengar före barnen, och det är ytterst tragiskt.
Jag uppmanar alla som läser detta att skriva under namninsamlingen ”Låt kollo leva” som finns på namninsamling.se. Förhoppningsvis kan vi sätta stopp för detta hemska beslut, som utan tvekan kommer ha stora konsekvenser för våra mest utsatta barn.
Och till socialförvaltningen: Kan ni, utan att själva besöka verksamheten eller beakta barnens egna perspektiv i hög grad, åtminstone samla in ett relevant underlag för att etablera evidens? I ert beslutsunderlag har ni misslyckats på alla fronter, men har ändå makten att förstöra sommaren för väldigt många barn. Nu är det upp till socialnämnden att fatta ett välgrundat, evidensbaserat och forskningsetiskt korrekt beslut, och avslå förslaget.
Låt Åshorn och Sågarsvedet leva, för barnen och deras familjers skull!