Många äldre i kommunen är ofrivilligt ensamma

Att vara volontär och hjälpa andra innebär även en positiv effekt för det egna måendet, skriver debattörerna.

Att vara volontär och hjälpa andra innebär även en positiv effekt för det egna måendet, skriver debattörerna.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Debatt2020-02-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Psykisk ohälsa är en utmaning för hela samhället, oavsett ålder. Den enskildes välbefinnande och hälsa, anhörigas situation och samhällets resurser påverkas i mycket hög grad. 

Psykisk ohälsa, framförallt depression, är vanligare bland äldre än bland yngre. Det är också fler äldre som tar sitt liv jämfört med yngre.

I Sverige bor det i dag cirka två miljoner människor som är 65 år eller äldre. Det är kvinnor och män, i ett åldersspann på nästan 40 år. 

I Socialstyrelsens rapport från 2018 om ”Äldre och psykisk ohälsa”, konstateras att få äldre får stöd och uppföljning från specialistsjukvården jämfört med yngre, och att äldre oftast bara behandlas med läkemedel. En vanlig missuppfattning är att depression skulle vara en naturlig del av åldrandet. 

Helt fel!

En av orsakerna till psykisk ohälsa är den ofrivilliga ensamheten. Efter 65 år sker det flera stora förändringar i livet. 

Vi slutar att arbeta och tappar kontakten med arbetskamrater. Vissa flyttar till nytt boende. Risken att vi förlorar vänner/partners ökar med åren. Sjukdomar, demens, dödsfall. Det är många olika saker som gör att vi blir ensamma. Och alla orkar inte själva bygga nya sociala kontakter, utan blir isolerade och mår allt sämre.

Vi vet inte hur många ofrivilligt ensamma äldre det finns i kommunen, men SCB räknar med att nästan var tjugonde svensk är socialt isolerad. Två av tre inom äldreomsorgen upplever ensamhet.

Det finns inte en lösning, utan en lång rad olika åtgärder måste vidtas som involverar både volontärer och kommunala/regionala/statliga aktörer. Vi får exempelvis inte vara rädda för att använda teknik för att öka kontakterna – våra ungdomar kan visa hur det är att vara ”uppkopplad” med omvärlden. 

Fler seniorer är också vana datoranvändare, vi kan hjälpa varandra. De som är 80 år i år och gick i pension vid 65 gjorde det 2005! Många har använt dator i jobbet.

Hela civilsamhället, med frivilligorganisationer och föreningsliv kan göra skillnad. Vi kommer att söka kontakt med Eskilstuna kommun för att diskutera hur vi kan bidra till ökad livskvalitet för seniorer och på vilket sätt kommunen kan ställa upp.

Vi uppmanar alla med ”lite tid över”, att ta kontakt med Frivilligcentralen och andra volontärföreningar. Diskutera med vänner och i era föreningar vad ni kan göra.

Att vara volontär och hjälpa andra innebär ju även en positiv effekt för det egna måendet. Du kan göra skillnad!

Annika Skogsberg

Projekt Tillsammans mot ensamhet, SPF Seniorerna Eskilstuna

Susanne Rolfner Suvanto

Omvårdnadsinstitutet