Moderaternas kärnkraftsplan är konfrontativ eftersom den polariserar energipolitiken med sin subventionering av ny kärnkraft på vindkraftens bekostnad. Planen hotar genomförandet av klimatomställningen, eftersom det krävs en snabb utbyggnad av fossilfri el.
Sol- och vindkraft är enligt FN:s klimatpanel den elproduktion som har i särklass störst potential och till lägst kostnad kan minska utsläppen till 2030. Ju snabbare vi ökar elproduktionen, desto mer kan vi dessutom minska energiimporten från Ryssland. Näringslivet och den elintensiva industrin efterfrågar ”massvis” av vindkraft, som är billigast, går snabbt att bygga ut och kan pressa elpriset.
Mot denna bakgrund är det mycket förvånande att Moderaternas nya plan – som nu också SD, KD och L i huvudsak slutit upp bakom – inte ens berör behovet av ny elproduktion till 2030. I stället fokuserar man på att subventionera ny kärnkraft och samtidigt minska andelen vind- och solkraft i elsystemet, de två produktionsslag som kan byggas ut snabbast.
Programmet nämner inte ens att LKAB:s och SSAB:s kommande vätgaslager ökar flexibiliteten i elsystemet och gör vindkraften mer planerbar. Också batterier i eldrivna fordon och smart styrning av exempelvis värmepumpar kan bidra till ökad flexibilitet och planerbarhet.
Moderaternas ensidiga fokus på kärnkraft går på tvärs mot utvecklingen i resten av världen, där IEA förväntar att sol- och vindkraft ökar mycket kraftigt medan kärnkraften ligger kvar på sina 10 procent av elproduktionen. Skälet är att sol och vind är så mycket billigare än ny kärnkraft, och att skillnaden dessutom ökar.
Moderaterna vill att kärnkraft ska få en ersättning för den ”stabilitet som den ger elsystemet” och att denna framför allt ska betalas av ”vindkraftsproducenterna”. Det betyder att den vindkraft som elintensiva industrier i norra Sverige har ett så stort behov av ska betala en ersättning till den befintliga och lönsamma kärnkraften i södra Sverige. Det skulle hota klimatomställningen.
Riksdagspartierna måste nu ta gemensamt ansvar för det svenska elsystemets utveckling. Oavsett om man tror mest på vind- och solkraft eller på kärnkraft, måste man inse att det krävs långsiktiga spelregler för att åstadkomma investeringar och den nödvändiga omställningen.
För det första måste partierna anstränga sig att kompromissa. Att inför riksdagsvalet komma med konfrontativa förslag där ett kraftslag ska straffa ett annat är förödande. Detta gäller båda sidor.
För det andra bör partierna enas om en kortsiktig plan för att snabbt bygga ut elproduktionen, fram till 2030.
För det tredje bör partierna enas om principen om teknikneutrala styrmedel, eftersom ingen med säkerhet vet vilket elsystem som på sikt blir mest stabilt, hållbart och kostnadseffektivt. Det gäller därför att skapa förutsättningar för olika kraftslag, energilagring och ett mer flexibelt elsystem.