Medan andra delar av världen länge brottats med stigande ojämlikhet har Sverige och andra nordiska länder länge präglats av en jämförelsevis hög grad av jämlikhet – men inte längre. Nu ökar sedan flera år klyftorna snabbt i Sverige. Nyligen presenterad statistik från SCB visar hur inkomstskillnaderna i Sverige under 2021 ökade till nya toppnivåer.
Den franske ekonomen Thomas Piketty har med långa internationella mätserier visat hur ojämlikheten ökat runt om i världen, liksom så även i Sverige.
För allt fler börjar det stå alltmer klart att den utveckling vi står inför måste brytas. Men så icke för den nya svenska regeringen under Ulf Kristersson. Tvärtom får ojämlikheten fortsätta att öka, med risk för att landet steg för steg dras isär ännu mer.
Till skillnad från vår, av Sverigedemokraterna helt beroende moderatledda regering, har stora internationella organisationer som OECD och Världsbanken, som tidigare varit helt inriktade på att predika marknadsekonomins välsignelse, numera insett att kampen mot den stigande ojämlikheten och möjligheten att bryta den negativa utvecklingen är avgörande för framtiden. De har insett och även visat att alltmer talar för att ökad jämlikhet snarast gynnar den ekonomiska tillväxten samtidigt som den stärker medborgarnas tillit till samhället. Satsningar på att öka jämlikheten ger stora samhällsekonomiska vinster
För Ulf Kristersson och hans regering finns det redan nu stora möjligheter. Det finns fakta som visar på vägar att vända den negativa utvecklingen. Utredningar med förslag om bra åtgärder finns färdiga. De pekar ut alla de områden där nya insatser måste in och där orättvisor och ojämlika villkor märks mest – sjukvården, äldreomsorgen, bostadspolitiken, skolan, arbetslöshets- och sjukförsäkringarna samt skattepolitiken.
Men regeringen har i stället, under sina första hundra dagar, redan hunnit ta steg som ökar ojämlikheten. I sin första budget har de lagt åtgärder som minskar resurserna till välfärden, ger minskat bostadsbyggande och nerskurna anslag till yrkesutbildning. Totalt 18 miljarder kr (1 716 kronor/invånare) har regeringen skurit bort från vården, skolan och omsorgen i budgeten.
Bland de ofta välskrivna och väl genomarbetade rapporter och förslag som är färdiga för att tas i bruk, för att bryta den negativa utvecklingen med stigande ojämlikhet, finns till exempel den av Per Molander ledda utredningen ”En gemensam angelägenhet” (SOU 2020:46). Där finns förslag som direkt skulle börja jämna ut både inkomst- och förmögenhetsskillnaderna. En återinförd arvs- och gåvoskatt samt avveckling av ROT-avdraget. Han lyfter också fram behovet av att komma till rätta med de växande skillnaderna i samhällsservice och i skatteinkomster mellan storstad och landsbygd.
För oppositionen borde regeringens ovilja eller oförmåga att agera i kampen mot ojämlikheten ge alla möjligheter att föra fram en bättre politik.
För socialdemokraterna kan den av Magdalena Andersson från 2021 ledda utredningen ”Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa” ligga som effektiv grund för skarpa politiska förslag. Med en i jämlikhetssträvanden passiv regering behövs en proaktiv opposition.
Det räcker inte med att bara reagera på den sittande regeringens olika förslag eller enbart kritisera den för deras löftesbrott från valrörelsen. Socialdemokraterna borde också med sina tidiga traditioner i kampen för rättvisa och ett jämlikt samhälle redan nu se till att utveckla en för framtiden tydlig och sammanhängande politik med jämlikhetsfrågorna i fokus.
Rätt hanterat kan det bli frågor som vinner brett stöd bland väljarna. Därmed kan politiska förslag som leder till ökad jämlikhet också bli avgörande i nästa riksdagsval.
Robert Björkenwall
Frilansjournalist, utredare
Jaan Ungerson
Diplomerad omvärldsanalytiker