För att behålla en god hälsa upp i åldrarna kan vi själva se till att få i oss bra mat, röra på oss rent fysiskt och dessutom träffa andra människor och umgås eller i alla fall försöka undvika att ofrivilligt hamna i ensamhet.
För många äldre är det en realitet att aptiten kan minska och att muskelkraften blir sämre. Det begränsar livet. Åtskilliga äldre drabbas också av ensamhet. Det kan påverka hälsan negativt och behöver kompenseras, kanske att delta i aktiviteter i föreningar. Även samhällets insatser för äldres välmående är viktiga.
En positiv insats för hälsan är näringsriktig mat, smakfull och i en trevlig och stimulerande omgivning. Det bör särskilt uppmärksammas när äldre är beroende av hemtjänst eller särskilt boende. Har man mindre aptit får man helt enkelt kompensera med goda smaker och bättre inramning. Att sitta ensam och peta i en matlåda är nästan så långt bort man kan komma från den positiva måltiden. Just ensamheten säger många äldre har en negativ inverkan på livskvalitén.
Med god näring orkar man mer. Att träna upp sina muskler mer målmedvetet är en förebyggande åtgärd mot fallolyckor. Risken för fallolyckor ökar om man är svagare. Fallen åsamkar de drabbade stort lidande och kostar samhället åtskilliga miljarder. Fallolyckor medför också att fem äldre avlider varje dag i Sverige, året om. Att motionera och träna ökar aptiten och man orkar mer och spiralen är uppåtgående.
För den enskilde äldre och för kommunen där man bor och för regionens sjukvårdsinsatser och för hela samhället är det av stor vikt, och dessutom oerhört lönsamt, att satsa på förebyggande åtgärder och naturligtvis inte vidta åtgärder som motverkar ett friskare åldrande. Men det gör man väl inte, eller…?
Jo till och med det när man bommar igen öppna restauranger i anslutning till äldreboenden och därmed bidrar till äldres isolering. Eller när maten inte längre lagas nära de äldre och med hänsyn till deras önskemål. Och att de boende går miste om dofter från köket som kan väcka matminnen och öka aptiten.
Tyvärr är sikten ofta begränsad, en nämnd kan se sina egna kostnader, skära i budgeten men inte behöva ta konsekvenserna i vidare bemärkelse eller på längre sikt. De kan vältras över på någon annan, till exempel på ökade kostnader för sjukvård. Samhällskostnaderna drabbar oss alla och vi borde därför inte tillåta murar mellan insatsområdena utan ha mer av helhetsblick.