Debatt: Servitutet kan inte dribblas bort av kommunen

Företrädare för Strängnäs kommun påstår att de av juridiska skäl är förhindrade att återupprätta det servitut som ger allmänheten rätt att bruka gångvägen för att komma till eller från Långbergsparken.

Detta är rent nonsens!

Kommunen är ägare av båda de inblandade fastigheterna och råder över dessa frågor fullt ut. Men kanske kan det underlätta att veta att det gamla servitutet i själva verket fortfarande är sin fulla kraft!

Läs mer i nyhetsartikeln: Kommunen JO-anmäld för hantering av gångstråk

Efter att ha lusläst alla handlingar i detta ärende så blir man bara än mer förvånad över det slarv som skett. Att jag – trots flera genomläsningar – ändå kan missa en högst väsentlig uppgift är en sak, men att de inblandade tjänstemännen på såväl kommun som lantmäteri tar så lätt på sina uppgifter är i högsta grad anmärkningsvärt.

Det började med att förrättningslantmätaren 2014 ställde en fråga till kommunen om det gamla servitutet skulle vara kvar! Dessutom använde han ett aktnummer som inte stämde.

För säkerhets skull frågade jag därför efter detta nya aktnummer, som dock inte kunde återfinnas. Sannolikheten var att han helt enkelt kastat om ett par siffror. Och även i Lantmäteriets svar till mig lyckades man göra ytterligare omkastningar av siffror. Förödande för trovärdigheten!

Men frågan kvarstod: varför frågade förrättningslantmätaren ens om detta servitut som enligt uppgift tagits bort redan sex år tidigare? Eller hade det inte det?

Då gällde det att på nytt läsa tillbaka. Enklast är att rekapitulera: Fastighetsbolaget Strängnäs Fastighets AB (SFAB) beställer 2008 en lantmäteriförrättning baserad på ett köpekontrakt med kommunen. Inte i något av dokumenten talas om att något servitut ska upphöra.

Tvärtom finns en paragraf i köpekontraktet som säger att alla nyttjanderättigheter fortsatt ska gälla gentemot fastighetsbolaget. Ändå kommer uppgiften att servitutet ska tas bort in i lantmätarens redogörelse. Vederbörande lyckas dessutom att helt förvrida beskrivningen av servitutets syfte och gör detta därmed meningslöst, vilket sannolikt är avsikten, för att då enkelt kunna ta bort det. Men för ordningens skull bifogas en av lantmätaren dokumenterad skriftlig överenskommelse om servitutets upphörande. I denna är servitutets uppgift korrekt beskrivet.

Överenskommelsen undertecknas av två kommunala tjänstemän som båda företräder kommunen som fastighetsägare. Båda som representanter för såväl härskande som tjänande fastighet.

Det är bara det att det är fel belastad fastighet som företräds och som undertecknar dokumentet. Servitutet gäller nämligen fastigheten Benninge 2 och inte Benninge 3 som tjänstemännen undertecknar för och som överenskommelsen sägs gälla. I Benninge 3 finns inget servitut!

Sannolikt är detta också grunden till att lantmätaren sex år senare förhör sig med kommunen om servitutet ska vara kvar! Genom ett telefonsamtal mellan de två tjänstemännen tas nu servitutet bort. Felet denna gång är dock att den härskande fastigheten, nämligen Långbergsparken/kommunen inte är inblandad i förrättningen utan endast fastighetsbolaget varför någon formellt korrekt överenskommelse om upphörande inte heller denna gång fattats.

Med andra ord så lever servitutet kvar och är i kraft och kan inte dribblas bort av kommunen. Ett servitut gäller så länge de båda inblandade fastighetsägarna inte beslutar annat – oavsett det är inskrivet i fastighetsregistret eller ej. Med hänsyn till den uppkomna situationen så bör ett sådant eventuellt beslut tas efter politisk behandling i fullmäktige för att motsvara servitutets tillkomst 1956.

Mats Werner
Mariefred
Före detta kommunstyrelseledamot, före detta kommunfullmäktigeledamot och före detta ledamot av bland annat plan- och byggnämnden (KD)