När gängmorden och skjutningarna ökar då kräver SD/ KD/ L/ M hårdare tag, längre och fördubblade straff, visitationszoner, anonyma vittnen, fängelsestraff för yngre personer, fler och säkrare fängelser. Partierna ropar på straffskärpningar så snart ett nytt grövre brott begåtts, pliktskyldigt framhåller man behovet av förebyggande insatser som en slutknorr. 

Varken regeringens eller den segrande SD/KD/M-budgeten för 2022 innehöll några förebyggande intentioner inom Socialtjänstens område vilket Akademikerförbundet SSR rapporterat om. Under de senaste två åren har var sjunde socialsekreterare hindrats av kommunens ekonomi när omhändertagande enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) varit berättigat. Endast var fjärde socialsekreterare anser att den egna kommunen arbetar ”tillräckligt förebyggande”, enligt Akademikerförbundet SSR:s undersökning.

De ekonomiska klyftorna i Sverige har ökat lavinartat sedan 1980. I augusti 2020 presenterade Jämlikhetskommissionen sitt betänkande (SOU 2020:46) med en rad förslag som kan ”utjämna skillnader i uppväxtförhållanden, utbildning och arbetsvillkor ”och stärka” enskildas ställning gentemot starka ekonomiska intressen”. Jämlikhetskommissionens slutsats är att ökad jämlikhet stärker vårt samhälle på alla plan. Är det någon som hörde det talas om Jämlikhetskommissionen i valrörelsen?

Morden och kampen om narkotikan äger i stor utsträckning rum i våra förortsområden men narkotikamissbruket är kraftigt utbrett över hela Sverige. Stockholmsenkäten 2020 angav till och med att missbruket bland unga var vanligare i rikare kommuner som Lidingö och Danderyd men där lever inte säljarna. 

Narkotikan omsätter stora pengar, redan 2019 knarkade exempelvis stockholmarna för 30 miljoner kronor i veckan enligt en undersökning som SVT begärt. I Eskilstuna uppmättes höga halter av cannabis, amfetamin och kokain i avloppsvattnet vid mätningar 2018. 

Regeringen har under de senaste åren skärpt straffen och ökat resurserna till polis, domstolar och kriminalvård men morden och skjutningarna i gängmiljö ökar och involverar allt yngre ungdomar. Frågan är om ökade straff leder till minskat antal mord och dalande missbruk? USA med sin hårda lagstiftning visar på motsatsen. Forskningen visar inte på sjunkande mordstatistik enbart med hårdare tag och den stora satsningen på förebyggande åtgärder lyser som sagt med sin frånvaro. Vi som bor i förorten vet vad som gäller, visitationszonerna är inte tänkta för Danderyd, Örgryte och Staffanstorp. Var finns välfärdssatsningen?

Författarna Evin Cetin, Jens Liljestrand och Diamant Salihu låter gängkillarna och deras familjer komma till tals i sina böcker. Ensamma mödrar, frånvarande fäder, ekonomisk och social utsatthet, psykisk problematik, misslyckad skolgång bildar en krampaktig, paranoid och sorglig bakgrund till den manliga gängkriminaliteten.

Förutom de avgrundslösa personliga tragedierna har vi inte råd att kasta ner kanske 50  miljoner  kronor i varje grav och morddömds fängelseplats. Det svenska samhället behöver utveckla inkluderingens stora konst utifrån Jämlikhetskommissionens betänkande. 

Förutom den storskaliga polissatsningen måste vi satsa på att ge tillbaka välfärden till förorterna och landsbygden i form av vårdcentraler, arbetsförmedlingar, psykiatri för barn/ungdomar och vuxna, bibliotek, medborgarkontor och inte minst professionella samhällsägda skolor. 

Sverige behöver inte segregerande skolor som verkar utifrån företagsekonomiska principer utan utifrån pedagogiska och samhällsekonomiska mål. Det är patetiskt när SD/KD/M/L jagar invandringens kostnader samtidigt som man vurmar för friskolornas enorma vinster, senast delade Academedia ut 185 miljoner till aktieägarna för senaste året.

För att möta de kriminella gängens kontinuerliga rekrytering av unga killar behöver vi kanske damma av Jerzy Sarneckis gamla förslag om att tilldela varje pojke med riskbeteende en vuxen person/behandlare som ständigt finns vid hans sida till dess att faran är över. Våra sociala lagar måste troligtvis skrivas om. Socialtjänsten behöver tilldelas stora resurser men i slutändan kommer vårt samhälle att göra stora humana vinster samtidigt som tragedierna i förorterna minskar.

Peter Hagman
Pensionär, socionom och psykoterapeut