Synproblem blir allt vanligare, särskilt bland barn. Det kan dröja länge innan ett barns synfel upptäcks. Barnet är inte alltid själv medvetet om det och föräldrarna kanske inte har egen erfarenhet av hur synfel yttrar sig.
När barnet börjar skolan kallas det till skolsköterskan som gör en hälsokontroll. I den ingår ett syntest som syftar till att upptäcka om eleven har nedsatt synskärpa och i så fall hänvisas den till ögonklinik eller optiker för vidare undersökning.
Den undersökning som skolsköterskan utför fångar dock inte mer komplicerade synproblem som förmågan att fokusera och bibehålla blicken. Sådana samsynsproblem handlar om hur musklerna i ögat samarbetar och det behövs andra mätmetoder för att upptäcka detta.
Ett barn som lider av samsynsproblem får svårt att läsa. Bokstäverna flyter runt och det går långsamt. Eftersom läsning utgör grunden för inlärningen i de flesta ämnen påverkas hela skolgången.
Risken finns dessutom att dessa elever stämplas som ”oroliga” eller ”har svårt att koncentrera sig”. En utredning om neuropsykiatriska funktionshinder kan då ligga nära till hands och i värsta fall får eleven en felaktig diagnos.
I våras genomförde vi på Synologen en mindre studie bland mellanstadieelever på två olika skolor. Resultaten från undersökningarna visar att nästan var tredje elev skulle behöva utredas för samsynsproblem. Alla har kanske inte så stora problem, men det indikerar att det finns en grupp elever som har oupptäckta synproblem och att det påverkar deras skolgång. Tidigare studier från både Sverige och USA pekar på att 13 – 18 procent av skoleleverna har denna typ av samsynsproblem.
Vi vet att för de elever som faktiskt upptäcks finns det relativt enkla behandlingsmetoder i form av glasögon, prisma eller träning för att ögonmusklerna ska återfå normal funktion och ge bättre syn på nära håll. Om eleverna får hjälp så tidigt som möjligt underlättar det hela deras skolsituation.
För dessa barn och för deras framtid är det angeläget att de får rätt hjälp.
En modell för att fånga upp dessa elever och kunna ge dem rätt behandling är att en utbildad optiker genomför synundersökningarna ute på skolorna. Om skolsköterskan undersöker den fysiska hälsan så kan en optiker fokusera på elevernas ögon och syn.
Med en skoloptiker skulle även de mer komplicerade synfelen och samsynsproblemen upptäckas och då kan dessa elever snabbare komma i gång med samsynsträning och få rätt synhjälpmedel. Därmed blir också de anpassningar som skolan behöver sätta in för att hjälpa eleverna mindre omfattande. Sett till helheten skulle det troligen bli en besparing för de flesta skolor.
För oss vuxna är det en självklarhet att gå till en optiker vid befarade synfel. Samma ordning borde även gälla för våra barn. Det är hög tid att vi ser elevernas synproblem i skolan.
Lena Petersson Lindeli
Legitimerad optiker och magister i klinisk optometri
Eva Larsson
Legitimerad optiker och vd Synologen