När pandemin slog till med full kraft visade det sig att vissa regioner skickade eller tog emot patienter medan andra väntade med tomma vårdplatser. Detta trots att man informerades om att andra regioner hade överfulla avdelningar och tvingades till hårda prioriteringar. Personalen ute i belastade regioner pressades som följd med omänskliga scheman, krav på övertid och indragna semestrar. Tillgången på läkemedel skiftade och vissa regioner behöll sitt lager medan andra var helt utan. Det byggdes därtill coronasjukhus på flera ställen i landet där de inte ens behövde tas i bruk. Sammantaget saknade regeringen en behovsanpassad helhetsbild och en förmåga att samordna effektivt.
Regionerna agerade som fristående delar i stället för en enhet. Den nationella känslan av samhörighet, gemenskap, jämlik fördelning och rättvis behandling var som bortblåst. I grund och botten drabbar detta enbart våra medborgare och medarbetare inom vården.
Några månader in i pandemin såg vi resultaten av detta. Längre vårdköer, inställda sjukvårdsbesök, diagnoser som inte ställts, patienter som blivit sjukare och sjukvårdspersonal som inte fått genomföra sin planerade fortbildning. Vi står med en utmattad och sönderarbetad sjukvårdspersonal där flera blivit sjuka i covid-19 själva.
Det är långt kvar innan pandemin är över. Det som ligger framför oss är en gigantisk puckel av uppskjuten vård. Cirka 45 procent färre operationer har utförts under de senare månaderna jämfört med samma period förra året. Det visar de siffror som Sjukhusläkaren begärt ut från SPOR (Svenskt PeriOperativt Register).
Förutom all uppskjuten vård har vi också ett stort antal oräknade icke-diagnosticerade sjukdomar, eftersom många patienter avstått från att söka vård med anledning av pandemin. Till det tillkommer förstås också alla uppskjutna kontroller, screeningar och andra besök.
För att på längre sikt komma till rätta med detta, och samtidigt se till att det fungerar bättre i framtiden, vill vi ha en ökad statlig styrning och tydligare nationell samordning av hälso- och sjukvården.
Vår strävan är att staten ska finansiera vården i samtliga regioner och då måste det finnas ett övergripande statligt ansvar. Därigenom kan staten ställa nödvändiga krav så att patienterna får tillgång till information om vårdköer, kvalitet på given vård och en stärkt valfrihet för patienter.
Vi måste komma ikapp vårdbehovet och det kräver en helt ny politisk inriktning, och ett enormt arbete, ett arbete vi är beredda att axla och leda. Vi står redo att bygga framtidens hälso- och sjukvård.
Per Ramhorn (SD)
Sjukvårdspolitisk talesperson
Clara Aranda (SD)
Riksdagsledamot socialutskottet