Under de senaste veckorna har det i Strengnäs Tidning diskuterats hur Strängnäs kan bli en modern kommun. Men majoriteten som styr i Strängnäs, Moderaterna (M) och Socialdemokraterna (S), verkar inte förstå kravet på modernisering och reformer, eller så framhålles att Strängnäs ligger på utvecklingsfronten. Det senare manifesterar sig i, att M ironiserar över en hänvisning till Jan Carlzons ”Riv pyramiderna” publicerad 1985.
Om man ser sig runt i Sverige har företagen för länge sedan rivit pyramiderna genom att minska på de hierarkiska strukturerna. Strängnäs kommun har inte arbetat åt det hållet. Snarare åt det motsatta hållet, med att inrätta flera chefbefattningar på mellannivå.
Mot denna diskussion kan det vara intressant att titta på andra ”gamla” böcker om byråkrati, för att se vad Strängnäs kommun har åstadkommit för att vara modern och effektiv. Den första som träder fram är Parkinson lag, från 1957. ”En arbetsuppgift kommer att utvidgas sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den”. Denna lag gäller i kommunen, men framförallt kanske man tänker på ”cykelstället”.
Små saker diskuteras ingående vad gäller kostnad och utförande. Däremot tas stora frågor med snabba beslut. Detta gäller i hög grad i kommunen. Om frågor överhuvudtaget diskuteras, så ägnas mycket tid åt de små sakerna, medan stora avgörande beslut, exempelvis ”försäljning av fjärrvärmen” fattas under tystnad och sekretess.
Så har vi Peters princip från 1969, som slår fast att framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur befordras tills de nått sin inkompetensnivå. Exempel på sådan befordran kan man hitta i Strängnäs kommun.
För modernare byråkratiska teorier rekommenderas Mats Alvessons ”Extra allt” från 2019, som är en modernisering av Parkinsons lag. Där beskrivs åtta lagar. De gäller alla för Strängnäs kommun.
Två kan ges som exempel: I ”Lagen om den krampaktiga godheten” hittar man arbetet med kommunens värdegrund. Stort arbete läggs ner och fram kommer självklarheter. I Strängnäs fall – utveckling, respekt, öppenhet och tydlighet. Det vore mycket konstigt att man INTE skulle leva efter dessa grundläggande principer. Men intressant är hur mycket som fattas för att ledningen och förvaltningen skall sägas leva upp till öppenhet och tydlighet. Utveckling förekommer inte inom kärnområdena, skola och omsorg. Respekt visas inte mot medborgarna. De ges inte möjlighet till val inom hemtjänst därför att förvaltningen har högre prioritet än innevånarna.
Den andra är ”Lagen om ballongsamhället” – allt som kan blåsas upp skall så göras så det framstår som tjusigt. Men ballonger stiger ofta i till skyn och spricker. Det finns gott om exempel på detta i Strängnäs. ”Attraktionsrådet” som bildades 2019 med stora ambitioner, där möten med intressenter skulle hållas och protokollen läggas ut på kommunens hemsida. Det ”bidde en tumme”, något möte har hållits men ingen publikation på hemsidan. Har något åstadkommits?
Det spelar således ingen roll vilken årgång administrationsböckerna har. Strängnäs har inte angripit något av de problem som tas upp. Min slutsats av analyser av kommunens ledning är att den är totalt förändringsovillig. Speciellt när det gäller öppenhet så att medborgarna kan kontrollera var de får för sina skatter. Strängnäs är Sveriges enda kommun där både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige har röstat nej till tydliga och mätbara mål.
Jan Rudengren (L)
Strängnäs