Många med afasi har uteslutits från samhällets krisinformation och digitala möten under corona. Men personer med afasi måste räknas in bland de medborgare som kommunen och regionen behöver nå ut med information och stöd till. 

Föreställ dig att du har svårt att tala, förstå tal, läsa och skriva i valfri kombination. Det kallas afasi och uppstår vanligtvis efter en stroke eller traumatisk hjärnskada. 

Du kanske tillhör riskgrupp. Som alla ska du undvika sociala kontakter. Du uppmanas att hålla kontakt med anhöriga och grannar via telefon eller digitalt. Men du tycker det är svårt att använda digitala lösningar. Att prata i telefon är också jobbigt. Du har svårt att uppfatta vad de som ringer dig säger. Du har svårt att själv få fram vad du vill säga. 

Föreställ dig att det kommer en samhällskris där du till en början lämnas helt utanför och endast kan ta del av knapphändig information. Föreställ dig att dina vardagliga kontakter och din vanliga sysselsättning upphör. Din rehabilitering ställs in på obestämd framtid. 

Just precis. Det är ensamt. Det är tyst. Du känner dig utlämnad. Du känner dig nog ofta både ledsen och håglös. Kanske blir du deprimerad. 

Vi i Afasiförbundet och Afasiföreningen i Sörmlands län tillhör dem som, innan coronapandemin, fanns som en av civilsamhällets stöttepelare för personer med afasi. I våra verksamheter har det funnits möjlighet att träffa andra, lära av varandra och bryta isolation. 

Nu letar vi som många andra möjligheter att ställa om vår verksamhet. Det går så länge vi kan träffas utomhus, men vad händer i vinter? Då kommer det att krävas stöttning och krafttag från många fler personer än vad vi samlar i vår förening. Kommunens anhörigkonsulenter, kommunikatörer, tjänstemän, primärvården och hemsjukvården – alla måste bli bättre på att strategiskt planera för att nå personer med afasi. Tystnaden behöver brytas. 


Berit Robrandt Ahlberg
Ordförande Afasiförbundet